Funkar healing?

Kring tvåtiden inatt. Jag låg sömnlös och zappade fram en dokumentär på kanal 8 som jag fastnade vid. Det handlade om ett healing-center i Sydamerika (kommer ej ihåg vilket land) som heter Abadiania, där en man vid namn Joao utför healing på tillströmmande människor från hela världen. Han utför också såväl "osynliga" som synliga operationer. Det var faktiskt oerhört fascinerande att se hur dem han opererade (synligt) på inte behövde någon som helst bedövning. Han skar och sydde i dem och de reagerade inte alls, kunde till och med småprata lite. Han hade försatt dem i ett slags hypnotiskt tillstånd, gissar jag. Men ändå - att det funkar! De så kallade "osynliga" operationerna förde bland annat med sig att det plötsligt började blöda ymnigt lite här och var på olika människors kroppar. Reportern - en skeptisk herre - behövde "öppna sitt hjärta" (för att acceptera andevärden bla) och denne Joao hade utfört en osynlig operation på honom - som plötsligt fick det att blöda från ett litet sår ovanför hjärttrakten. Det blödde i en dryg timme och reportern pratade om märkliga känslor inombords, energiflöden mm.

Jag är skeptisk till saker som healing. Har själv testat en hel del alternativmedicinska behandlingar, varav många inte fungerat alls, fast jag då trodde på effekten. Numer står jag någonstans mitt emellan skolmedicin och alternativmedicin. Jag tror på en kombination, inte ett krig emellan dem (som det tyvärr är här i Sverige, i många andra länder är man med öppen för samarbete och att komplettera varandra). Men den här dokumentären fick mig verkligen att haja till. Det var rena rama Jesus-grejerna denne Joao utförde. Människor som inte kunde gå, kunde plötsligt gå. Tumörer försvann, depressioner ebbade ut, MS förbättrades radikalt, en skoliosförvriden ryggrad rätade plötsligt på sig (reportern gjorde kontroller månader efter Joao:s "ingrepp" och konstaterade bla att en liten flickas ryggrad hade blivit över 10 grader rakare), etc.

Jag blir nästan sugen att åka till det här centret (som inte alls är kommersiellt, man tar emot frivilliga gåvor, men allt är annars helt gratis) bara för att känna av stämningen och försöka bilda mig en egen uppfattning om vad som händer där. Så vem vet - det kanske kommer en rapport därifrån såsmåningom. Och vi behöver nog alla ett och annat som bör fixas till. Jag har mitt bagage, mina krämpor, det vore ruskigt skönt om någonting andligt kunde ta över och hela det som behöver helas.

Kanske räcker det med att jag tror?

Vad tror ni?


Fröjdefull väntan på julen (?)

Regnet som piskar, den molande stressen, vill ha en fröjdefull jul, men var finns tiden att hämta andan?
Vill gå till kyrkan, bara sitta där, låta stressen dunsta, lyssna till tystnaden, tända ljus för dem jag älskar.
Vill slippa paket helt i jul. Äta en enkel middag bara. Ingen teve tack.
Men det finns andra behov, inte bara mina. Andra önskemål, inte bara mina.
Såg en annons i tidningen för ett tag sedan, från Röda Korset.
En påminnelse om de som inte får någon jul att tala om.
Barn som aldrig varit i närheten av en julklapp.
Barn, i Sverige idag, vars föräldrar inte bryr sig om dem, inte vill ha dem, inte ser dem på något enda sätt.
Borde sätta in pengarna som jag ska köpa julklappar för, till någon välgörenhetsorganisation istället, som hjälper de utsatta, bjuder dem på julmiddag någonstans.
Visst borde jag väl? Eller?

Önskar många gånger att jag vore en annan. Som omedelbart svarar JA på frågan.
En som är mer humanist, mer altruist, mindre en stressad råtta i det evighetshjul vi kallar vuxenliv.

Hur som helst - jag önskar er alla en fröjdefull väntan på julen,

Arg? Nej, rasande!

Det var en gång ett nybyggt radhus dit en ung dam flyttade med sin fästman. Allt var frid och fröjd och telefonen, bredbandet och teven - som egentligen skulle varit inkopplat redan vid inflyttning - skulle snart komma igång. Inom de närmaste dagarna faktiskt, enligt det trevliga brev som Telia skickat. Men dagarna gick och den unga damen ringde till slut, från mobilen, till Telia och frågade vad som hände. Eller snarare inte hände. De bad om adressen, men när hon sa sin nya adress så fanns den inte registrerad någonstans. Märkligt. Men telefonisten lovade att snart återkomma med besked. Besked dröjde. Den unga damen ringde återigen till Telia - och fick nu vänta i dryga fem minuter på att få komma fram - och fick samma besked. Eller snarare icke-besked. Adressen fanns inte upplagd. Så damen ringde Peab, som byggt huset, och frågade varför ingenting fungerade. Peab-snubben sa att allt var fixat, det var Telias sak att bara koppla in allting. Men han lovade att återkomma snart med besked.

Inga besked kom. inga brev från vare sig Telia eller Peab i postlådan. Damen, som tack och lov kunde snålsurfa på grannarnas trådlösa nätverk, började bli en aning sur. Ja, lite arg faktiskt. Det hade ju gått över en vecka nu och hon saknade att sitta och prata länge i telefonen, utan att behöva tänka på pengarna som tickade iväg. Hon saknade sina dokusåpor och nyheter också. Och att kunna surfa utan att vara rädd att det trådlösa nätverket när som helst kunde kopplas ner.

Sedan dök det upp paket från Telia. Finfina boxar till bredbandet och teven. Jamen då borde saker och ting snart vara löst, inte sant? Damen ringde och bokade in en installatör, som dök upp och var ruskigt trevlig och allt. Men när han tittade på grejerna som skickats, sa han att de ju inte behövdes, i det här toppmoderna huset. Och var fanns teve-boxarna, som behövdes? Nä, sådana hade ju inte skickats. Så han åkte därifrån, utan att någonting installerats. Det var ju liksom inte inkoppat från "högre ort" och då kunde han inte göra någonting.

Ytterligare tid gick. Tre veckor till faktiskt. Damen, som nu hade ringt ungefär 20 gånger till Telia (låååånga telefonköer, nya telefonister varje gång, som artigt lovade att fixa problemet och återkomma - vilket de nästan aldrig gjorde, och om de väl återkom så hade de tyvärr inget besked, de på den där "högre orten" hade ju inte fixat grundproblemet, nämligen att Trycka På Knappen Som Aktiverade Allt) var nu riktigt arg. Till och med rasande. Vilket medförde att hon nog lät lite snäsig i telefonen när hon - oerhört trött - återigen ringde Telia och försökte ta reda på vad som Inte Hände. Hon ringde också Peab-snubben, som sa att allt berodde på att Telia inte kopplat in det som skulle kopplas in, men imorgon skulle allt fungera, enligt löfte.

Samma dag hade Telia skickat två paket som damen glatt skuttade bort till posten för att hämta - i hopp om att det skulle vara de där koderna som behövdes.

Det var två bredbandskablar, som hon inte beställt och som det redan fanns gott om hemma i huset.

Och så var det imorgon. Och hon väntade. Hoppades. Bad nästan en bön.


RSS 2.0