Kaninen Oskar

När min pojkvän var liten så hade han och hans familj en kanin som hette Oskar. Och det var en riktigt gullig kanin som alla gosade och lekte med och matade med allt möjligt gott. De månade ju så om kaninen. Ville att den skulle må bra och vara frisk och leva lyckligt och länge.

Men så kom en semester och plötsligt visste ingen hur de skulle göra med Oskar. De kunde ju inte ta med honom på den långa resan och uppenbarligen var det ingen granne eller vän som erbjöd sig att ta hand om honom. Så Oskar förvandlades till familjemiddag istället. Jodå, det blev en kaningryta som alla slevade i sig av och blev mätta och belåtna.

Så kan det gå ibland. Jag måste erkänna att jag tycker att det hela är rätt sjukt, vilket min pojkvän också tycker såhär i efterhand, men gjort är liksom gjort och stackars Oskar kommer aldrig tillbaka.

Någon annan som ätit upp sitt husdjur?

(Det närmaste jag har kommit ovanstående är när jag en påsk var och hälsade på mamma och pappa uppe i Dalarna och där gosade med grannens nyfödda lammungar. Sedan bjöd mamma på lamm till påskmiddag. Jag kunde faktiskt inte äta. Jag tror inte att hon tänkte på att det var lite absurt, lamm hörde ju till påsken tyckte hon, men själv blev jag vegetarian åtminstone tills påsken var över.)

Kommentarer
Postat av: Moa

Vi brukar koka en kusin varje jul.

2008-07-25 @ 15:07:12
Postat av: Clover

Vi hade höns en sommar. En av hönorna blev min. Hon och hennes systrar försörjde oss med ägg och mot hösten dekapiterades de och åts upp. Jag tror inte jag reagerade nämnvärt på den middagen.



Det var snarare blodstänken på snickarbodsdörren som gjorde mig skärrad.

2008-07-27 @ 23:07:52
Postat av: Sofia

Mina föräldrar skaffade får och på våren föddes lammen som vi kelade med, matade, skötte om, tyckte om. När hösten kom hamnade allihop i frysboxen, alla utom en som fick leva vidare till nästa år. Jag tyckte också att det var helt sjukt och det vände sig i magen bara vid tanken att äta någon av dem. Alltså gjorde jag inte det och insåg att jag inte ville äta något annat som haft ett liv heller. Idag, tolv år senare, är jag fortfarande vegetarian och kommer nog så att förbli.

2008-07-28 @ 08:25:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0