När den sista meningen är lagd

Snart börjar det igen. Den där långa processen av Ta Farväl Till Romanen. Inte så att jag sitter och lipar direkt, men det är faktiskt rätt sorgligt, när den sista meningen är lagd och inget mer finns att säga - skulle jag lägga till eller dra ifrån något så skulle det bara bli sämre. Jag kan inte göra mer. Ungen, eller Skapelsen då, behöver mig inte längre, den breder ut sina vingar, ger sig av. Och kvar står jag och känner mig tom och lite vilsen. Vad göra nu med det överflöd av tid som rasar över mig? Lyfta telefonluren och ringa runt till alla kompisar jag försummat? Gå på stan och införskaffa mig en ny garderob, vilket är nödvändigt, men ack så tråkigt (nej, jag är som sagt ingen shoppingtjej, får alltid extremt lågt blodtryck så fort jag går in i en klädaffär, särskilt om det är trångt, jag tror det är någon slags klaustrofobi, det känns trångt överallt, inte bara i provhytten)? Ta en charter någonstans bara för att ha något att peka på när jag ska redovisa min sommar för omvärlden? Bli hurtig igen, vilket jag inte varit på flera år, och börja träna för nästa års maraton? Läsa alla travar med böcker jag har tänkt i evigheter att jag snart ska plöja igenom?

Ett lyxproblem, jag vet, men ändå värt att beakta. För det är ju faktiskt en existensiell handling, alla val man gör som handlar om hur man förbrukar sin tid här på jorden. Ibland måste man faktiskt sätta sig ner och tänka aktivt. Ta dagarna som kommer och går - och aldrig kommer åter! - på allvar. Välja, med omsorg, sina aktiviteter, men för den skull inte bara prestera, vilket är lätt hänt om man gör upp långa listor över saker man måste hinna med i detta ack för korta liv.

Hur "bara vara" utan att känna sig lat? Utan att exempelvis börja grunna på en ny roman samtidigt som man skriver slutet på den roman man jobbar med, för att på så sätt gardera sig för tomhetskänslorna.

Det kan väl vara rätt nyttigt (varför allt ska vara nyttigt... nåja) att vara slapp, slö och likgiltig ibland. Och tom. Uttråkad. Eller???

Kommentarer
Postat av: Issa

Det var på ungdomsromanen va?

2008-07-19 @ 18:37:46
Postat av: Johanna

Hm... nej, jag är snart klar med en "vanlig" roman, håller på med finputsning.

2008-07-20 @ 10:19:18
Postat av: Issa

vad kul. längtar tills den kommer då

2008-07-20 @ 14:24:36
Postat av: Andrea

Eller så sätter du dig och tänker på de läsare som snart får sätta sig och läsa en ny efterlängtad Johanna Nilsson-roman, och så ler du vid tanken på att göra andra människor lite lite gladare en helt vanlig vardag.

2008-07-20 @ 15:28:21
URL: http://pixietail.bloggspace.se/
Postat av: Marielle

Grattis på namnsdagen! :-)

2008-07-21 @ 18:30:45
URL: http://marielletorgersson.blogg.se/
Postat av: Johanna

Tack Marielle, vad gullig du är!!!

2008-07-21 @ 19:26:47
Postat av: Mea

Hur många sidor brukar du skriva innan du känner att du är på rätt spår med en roman?

2008-07-22 @ 13:25:37
Postat av: Johanna

Mea: Lite svårt att säga, men ca 30 A4 ungefär, men det är lite olika från roman till roman, somliga romaner har jag kännt mig trygg med redan från första sidan.

2008-07-22 @ 13:37:17
Postat av: David

Det här låter lite märkligt, men jag sökte och hittade din blogg efter att ha drömt om dig i natt.



I går talade jag med en vän om din roman "Hon går genom tavlan, ut ur bilden" - jag hade rekommenderat henne att läsa den, vilket hon nu hade gjort. Sedan satt jag väl och tänkte på boken, med följden att jag drömde om den och dig i natt.



I drömmen träffade jag dig på något slags fest och jag ville gärna passa på att säga hur mycket jag tycker om boken, men fick ingen chans. Du avbröt mig gång på gång innan jag hann säga mer än något ord. Nå, nu fick jag i alla fall möjlighet att säga vad jag tycker.



Hälsningar

David

2008-07-22 @ 18:04:39
Postat av: Johanna

Hej David. Känns lite smickrande att vara med i någon annans dröm. Roligt att du tyckte om min bok också.

2008-07-22 @ 19:57:13
Postat av: Toffs

Hej! Läste din fantastiskt kloka och viktiga debattartikel om utbrändhet och det är nästan så jag gråter. Varför ska det vara så sabla svårt att inse att folk behöver hjälp för att komma tillbaka till ett vanligt funktionellt liv efter en sådan diagnos? Jag hoppas att du fortsätter skriva fantastiska böcker, och att du finner ro och slipper ångest i framtiden. (Har hört att du gått på Haga i Blge, där jag gör lärarpraktik...som lite kuriosa...stämmer det?)

2008-07-25 @ 08:03:33
URL: http://gilgamesh.blogg.se/
Postat av: Johanna

Ja, det stämmer att jag gått på Haga i Borlänge. Tack också för dina tankar kring debattartikeln!

2008-07-25 @ 11:53:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0