God morgon Herr President!

Idag är det val i USA. Idag ska världens mäktigaste (väl?) man (ingen kvinna den här gången, jaja...) väljas. Idag undrar jag hur det skulle kännas att vakna upp efter valet och vara Herr President. Vilka tankar skulle snurra i huvudet? Frukost-grubblerier eller Ska JAG Sluta Kriga I Irak? Fortsätta jaga terrorister överallt, på gatorna, i tullen, i varje mellanöstern-lik persons hem? Eller försöka hitta en ny väg att gå, för att tillsammans med De Vettiga där borta göra gemensam sak mot det som kan vara början till ett tredje världskrig?

Tänk att såsa omkring i Vita Huset med tofflor, morgonrock och snurrigt yrvaket hår. Kaffe som pimplas. Tankarna klarnar. Insikten: Jag har ruskigt mycket makt. Jag kan förgöra världen. Jag kan kanske rädda den. Fast vad ska räddas först och hur? Tänk om jag inte orkar. Tänk om jag blir sjuk mitt i alltihop. Börjar knapra piller eller blir deprimerad eller super för mycket? Tänk om min fru vill skilja sig, helt plötsligt? Har blivit kär i en annan? Eller bara tröttnat på att vara Presidentens Fru? Hur orka sätta sig då och hålla Tal Till Nationen? Nä... Om jag skulle ta och ge upp. Bli en soffliggare. Som alla som inte orkade pallra sig upp och iväg till valurnorna. Fast... Vem ska då ta över? Han  den där andre? Nej men det går ju bara inte.

Det är beundransvärt, av både Obama och McCain, att ställa upp i valet. Att vilja ta allt detta ansvar.

De kan, om de vill och orkar och har lite tur med sig, förändra hela mänsklighetens framtid.




Vem jag hejar på? Obama. Eftersom han har nyare, fräschare idéer än McCain och vill avsluta kriget i Irak. Eftersom han verkar vara av den åsikten att homosexuella är lika mycket värda som heterosexuella. Eftersom han anser att varje kvinna har rätt över sin egen kropp. Mc Cain är skeptisk till detta. Vill lägga sig i. Säga till en stackars 13-åring som blivit på smällen att hon måste bejaka livet inom sig osv.

Jag ogillar starkt människor som lägger sig i det ytterst privata, makten som var och en av oss har över riktningen i våra liv.


Kommentarer
Postat av: Mar!a

Jag läste idag att Obama tydligen är emot homoäktenskap, trots "att inte många förstått det", och att det med att han vill avssluta kriget i Irak inte innebär att han vill ha fred - han vill istället sända fler trupper till Afganistan... :/

2008-11-06 @ 00:47:10
URL: http://ihuvudetpaendrommare.blogspot.com
Postat av: Johanna

Vi lär nog bli varse, såsmåningom, vad han egentligen vill och har för riktning i sin politik. Tolkningarna är många.

2008-11-06 @ 10:43:01
Postat av: linnea

Angående presidentvalet kan jag inte annat än att hålla med dig. Även om ingen av kanditaterna matchar mina precis åsikter är Obama den som verkar vettigast. McCain var alldeles för mycket åt höger för min smak.



Jag kan inte vänta på att läsa "SOS från mänskligheten". Det spritter verkligen till i kroppen av längtan. Har fingrat på omslaget och läst baksidan flera gånger. Snart har jag tid och då kommer den att slukas!

2008-11-06 @ 19:17:07
URL: http://linneastenqvist.blogg.se/
Postat av: Freddy

Jag vet inte allt Obama står för men jag vet att jag hade röstat på honom om jag hade fått det.



Jag gillar symboliken att välja USA:s förste svarta president. Jag gillar hur det fått många unga amerikaner att engagera sig, fått många äldre och gamla att gå och lägga sin röst.



Hopp, det var en av sakerna han sålde och jag tror att det hoppet spridit sig utanför USA.



Obama påminner mig om det man läst och sett om/av bl a John F Kennedy och Martin Luther King Jr. Människor som kunde skapa förändring och engagemang hos många.



Jag kommer nog gilla de kommande fyra åren. Mest för den förändring jag hoppas kommer spridas över världen med start i USA. Det behövs i dessa dagar. Hopp.

2008-11-06 @ 19:53:39
URL: http://omtanken.blogspot.com
Postat av: Håkan

Hej Johanna.



Jag har nu läst samtliga dina bloggtexter, + människors reflektioner, synpunkter, idéer etc. om dem.



Så klart har jag läst nästan alla de böcker som du författat genom åren (ej "Rädda klassen från ensamma vargar") - och jag kan inte annat än att kalla dig för min favoritskrivare.

"Konsten att vara Ela" är nog trots allt min favoritbok - för att den beskriver så tydligt hur en del människor kan befinna och känna sig i en viss period i livet.



Till stor del är det likadant för mig, som för många andra, att jag känner så väl det som dina ord så tyst och försiktigt (oftast) vill säga. Inom mig.



Egentligen kanske jag inte bör skriva en kommentar till ditt senaste blogginlägg - blir så engagerad att det går till överdrift ibland. Får väl se hur det här blir. Jag vågar i alla fall ta chanser att bli läst.



En "..stackars 13-åring som blivit på smällen.." skriver du.

På vilket sätt blev hon gravid?

Våldtagen?

Är hon sjuk (förståndshandikappad eller liknande)?

Otur med preventivmedel?

Kanske oförsiktighet i sitt sexuella umgänge?

Eller ev. genom avsaknaden av sunt förnuft?



Det finns olika anledningar till att det kan vara rent olämpligt att hon ska bli mamma vid så unga år.

Fast rent generellt, dvs. i själva grundtanken med livet, är det ju meningen att den som är gravid ska föda sitt barn.



Alla människor har (väl) ett ansvar för sina egna handlingar (?). Åtminstone de som anses vara "friska". Om man är så ung som 13 år, är man "mogen" att idka sexuellt umgänge då? Bara för att man biologiskt KAN bli gravid, tror inte jag att det är meningen att man SKA bli det. Inte i dagens läge.

---



Har det inte gått lite för långt i "samhällsutvecklingen" när unga människor i 10-årsåldern klär sig i stringtrosor, sminkar sig, klär sig "utmanande" och agerar som vissa "vuxna"?

Visst, det här med att klä/sminka sig för att skapa ett bra yttre, härstammar så klart från urminnes tider, då det gällde att vara så attraktiv som möjligt för att bli befruktad. Kvinnor har smyckat sig i detta syfte sedan långt tid tillbaka. Behövs det idag, i ett samhälle där "utseendet inte är det viktigaste", utan det som finns i skallen avgör?

Eller så kanske det är just så att vi ska samlaga (!?) med den som är mest/bäst attraktiv, för att det ska bli så bra blandning på generna som möjligt...



Vart tog föräldrarnas ansvar vägen? Vem ska sätta gränser för sina barn, om vad som är rätt och fel?

Vad är egentligen "sunt förnuft"? Existerar det och hur "får" man det?



/H

2008-11-11 @ 12:30:05
Postat av: Gunnar

Hej

Jag har just läst din bok, Jag är leopardpojkens dotter.Jag kan bara säga att jag definitivt skall se till att få tag i flera av Dina böcker.

Jag undrar om du själv längtar nån gång till Africa?

Tack för den fina läsupplevelsen!

2008-11-12 @ 15:50:05
URL: http://blogg.aftonbladet.se/5859
Postat av: Johanna

Tack för alla kommentarer. Håkan - jag kan väl bara säga att jag till stor del håller med dig i dina reflektioner. Det är ett snedvridet samhälle, där barn ser ut som vuxna och vuxna ser ut som eviga tonåringar, iallafall vad gäller kläder. Vill ingen vara "sin ålder" längre? Å andra sidan så förändras ju bilden av olika åldrar hela tiden -medelålders blir man väl knappt vid fyrtio längre, det är femtio som tycks vara gränsen... Vi skjuter alla fram åldrandet.

Gunnar: Tack! Och ja, visst drömmer jag om Afrika ibland. Naturen där är helt oslagbar! Men jag vet också att den inre bild jag har av mitt/pappas Afrika, inte alltid motsvaras av verkligheten. Jag växte ju upp med pappas Afrika-sagor och när jag väl kom till Afrika så var det mycket jag blev besviken över. Precis som man blir när man läser om någon favoritbok man hade som barn eller ser en film man älskade för tjugo år sedan...

2008-11-15 @ 13:23:42
Postat av: Håkan

Johanna,

jag har inte läst (ännu) om du kommenterat mina ord tidigare i detta inlägg.

Jag såg en glimt av TV-programmet Debatt förra veckan. Maria Wetterstrand, som är en mycket klok kvinna, sade det enda rätta om detta med att vem som helst kan göra sin "röst hörd" genom att skriva anonymt bloggsvar. Hon har så rätt. Igen.



När jag hörde vad hon sade, insåg jag med ens att det där stämmer precis på mig. Vågar jag SÄGA mina ord öga mot öga med Dig? Jag vet inte, men jag hoppas det.



I övrigt blev mina tidigare ord precis så som jag befarade; lite "hetsigt" och kanske samhällskritiskt i överkant. Fast det är så jag ser på världen av idag.



Återkommer inte på ett tag.

H

2008-11-17 @ 11:33:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0