Här går min gräns!

Hur säger man det till någon, utan att såra?

"Hallå där, du verkar vara en helt reko människa, jättefin faktiskt, men jag drar min gräns här, av någon anledning passar vi inte ihop du och jag, inte som vänner, inte som någonting alls, du suger liksom energi från mig, gör att jag känner mig trött och matt och deppig och... ja, sjuk! Urgröpt. Urholkad. Jag kan inte förklara det, det bara är så, så snälla, klampa inte över min gräns för jag har kämpat som attan för att dra den, jag skäms faktiskt över det, (fast jag vet att jag inte ska skämmas, men det är mycket man inte ska... puh! Att leva är en hel vetenskap!) för helst skulle jag vilja vara en sådan som orkar med allt och alla och som inte bjuder in någon i min själ för fort och därför måste backa, bryskt... Och ja, jag skriker nu, skriker att jag faktiskt säger NEJ, och fast jag ser så snäll och söt och lite menlös ut så menar jag faktiskt allvar. Jag är ingen docka. Ingen liten flicka. Ingen man kan klappa på huvudet och såja gulle-tösen, det blir nog bra ska du se till. Nix! För nu har jag bestämt var gränsen dras. Nu säger jag nej och du måste faktiskt respektera det. Respektera mig. Om det sårar dig, så är det ditt problem, inte mitt. Jag tänker inte ägna en ynka sekund till av mitt liv åt att ta hand om andras känslor och välmående på bekostnad av mig själv. Det kan låta själviskt, men det finns bra sätt att vara självisk på, och så dåliga (förstås - vilket geni jag är!). Det här sättet är bra. Så hej då. Ha ett underbart liv. Jag menar det verkligen."

Och det här riktar jag inte till någon särskild, för det finns så många särskilda som passerat revy i mitt liv och som ovanstående kan passa in på 

(Nattens regn är här. Trummar mot rutan. Skönt så. Lugnande. Som en snäll hand över kinden. Jag borde sova men har ingen lust. Vill skriva mig in i gryningen. Det är fyrverkeri i min hjärna. Och det är det bästa som finns.)

Kommentarer
Postat av: j

hej johanna dina böcker har räddat mej ganska många gånger.

och jag undrar vad man ska göra när man inte har någon och bara förstör andras liv fast man inte vill? hehe.

2008-10-31 @ 15:56:55
Postat av: Johanna

Hej J!

Du får ge dig till tåls till i mars, då kommer ungdomsromanen "Janis den Magnifika". Är både för äldre tonår och unga vuxna (målgruppen alltså, sen får väl vem som helst läsa förstås) och jag hoppas att det blir en ny vuxenroman till nästa höst.

2008-10-31 @ 18:54:03
Postat av: Ylvali

Du skriver helt underbart! Verkligen och man mår lite bättre då! <3

2008-11-02 @ 01:47:40
Postat av: Ylvali

Precis så där borde jag göra förresten, men jag kan inte.

2008-11-02 @ 16:34:16
Postat av: Johanna

Ylvali,

det är en övningsfråga, att kunna säga ifrån, så försök att börja!

2008-11-02 @ 18:11:35
Postat av: Malin

Tack för att du kan sätta ord på mina känslor då jag själv inte alltid har kraft nog att göra det.

2008-11-04 @ 01:18:10
URL: http://thepaint.blogg.se/
Postat av: Johanna

Hej Malin!

Det har hänt också mig, många gånger, att jag läst något, som någon annan skrivit, som är så oerhört träffande, så mycket "jag" att jag undrar om författaren och jag inte har någon slags märklig "kontakt". Fast numer skriver jag helst själv, om alla känslor som snurrar.

Sköt om dig!

Johanna

2008-11-04 @ 08:43:23
Postat av: Louisa

Tror inte att du, som kallar dig för j, ska tänka att du förstör andras liv. Så har jag tänkt många gånger, att jag är en sån där energitjuv. Och det kanske jag är, för vissa. Men för andra är jag en vitamininjektion och det har tagit tid för mig att fatta det. Man ska vara snäll mot sig själv, stryka sig själv varsamt - för det är inte alltid det finns nån annan som tar sig tid att göra det åt en. Fast ändå tror jag att det finns nån som vill stryka dig, om du vågar och inte utgår ifrån att du tröttar ut innan du frågat om en hand att hålla. Det kan vara värme även att vara den starka, den som håller om. Så om du ber någon värma dig ger du en gåva till den personen.

Och så finns ju alltid böcker. Och det är sant att de ibland räddar. Så var det för mig med "Konsten att vara Ela"



Visst finns de som suger min energi också. Och då måste man våga plötsligt... Det är det där med gränserna...



Jag tror bestämt att klockan passerat midnatt och att bloggkommentarerna därmed flyter ut över hela sidor...

2008-11-13 @ 00:03:35
URL: http://louisaerika.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0