Lyx-sorg?

Finns det? Lyx-sorg.
Jag har ju mina perioder. Ni vet. Ner-perioder. Som de flesta. Och då kan jag tycka väldigt synd om mig själv. Samtidigt skäms jag för jag vet ju att det finns många som har det tusen gånger värre och skulle jubla över att ha det som jag.
Jag har t.ex. träffat...
...en irakisk översättare som är dödshotad och har fru och barn i Irak och har blivit torterad och ska utvisas eftersom han inte är... trovärdig?
...en tjej som till slut lämnade sin knarkande kille, fast hon älskade honom, men det gick liksom inte att leva tillsammans med honom och nu är hon själv beroende av massor med piller och har dessutom skuldkänslor för att hon lämnat honom...
...en kvinna som blivit dumpad av sin man efter en herrans massa år och nu ska huset säljas och ungarna ska skingras och hon vet inte längre vem hon är, hon tappar fotfästet, om och om igen...
...en man med avhuggna ben och cancer i njuren och en depression som dunkar och dunkar och...
... en kvinna vars tvåårige son troligtvis kommer att dö inom fyra veckors tid pga en sjukdom som inte ens finns beskriven...
...och så finns alla de som förlorat sina hem i översvämningskatastrofer och det finns de som stympas i krig och så det finns de som måste föda fram sina döda bebisar och det finns de som blir våldtagna på alla möjliga sätt och sedan kallas för hora och det finns de som blir misshandlade i sina hem, år efter år, utan att våga säga någonting, till någon, och det finns... osv osv osv...
Så det här med lyx-sorg? Är det okej att ha det? Trots allt? Eller ska man alltid tänka på de som har det värre?


För övrigt fick jag se omslagsförslag till nya ungdomsromanen idag. Då blev jag superglad!


Kommentarer
Postat av: Nollan

Jag har svårt att se hur sorg skulle kunna vara en lyx att skämmas för. Visst är allt relativt och det kommer alltid finnas de som har det värre. Vilket inte gör det du och jag känner mindre sant, där och då. Känslor är ju inte rationella på det sättet. Och att känna det man känner behöver ju inte vara liktydigt med att helt förlorar perspektiven eller empatin för andra. Jag skulle tro att verklig empati snarare förutsätter att man först är ärlig mot sig själv angående de egna känslorna. Både de som är lättare att acceptera och de som är svårare.

Dessutom tror jag inte att det går att stänga av "nedåtkurvorna" utan att samtidigt stänga av "uppåtkurvorna" och det vore ju synd så länge balansen åtminstone är någorlunda hyfsad. Det sistnämnda kanske kan jämföras med det som många människor vilka medicinerar med SSRI-preparat rapporterar, att inte bara de negativa känslorna påverkas utan att känslolivet i stort verkar dämpas. Så personligen tycker jag det är mer än okej med det du kallar lyx-sorg (inom rimliga proportioner då förstås) - för det hade ju varit synd om du inte hade kunnat bli superglad idag när du såg omslagsförslagen :)

2008-09-01 @ 19:12:58
Postat av: Daniel Mattsson

Lyxsorg är att titta på avsnitt 41 av In Treatment och gråta. Lyx lyx lyx.

2008-09-01 @ 20:40:06
Postat av: alice

jag som precis satt och tyckte synd om mig själv.

det här inlägget fick mig att fundera. du är så duktig!

2008-09-01 @ 21:01:02
URL: http://sommarentogslutidag.blogg.se/
Postat av: björk

det är väl sunt och bra och livsviktigt egentligen att tänka på och påminna sej mellan varven. Perspektiv, perspektiv.

Men sorg är ju alltid sorg, ÄR man ledsen så är man, jag har svårt att förstå hur man kan få eller inte få vara ledsen. sorgen bara är ju. Sedan kan den där egna kännas både löjligt lätt, plötsligt, när man tänker på alla syraskadade kvinnor, eller bara hopplöst skamfylld men större.



jag tänkte på precis det du skrev just idag och jag har ju inga svar, jag tänker samma du.

jag längtar efter ungdomsromanen

/en ungdom.

2008-09-01 @ 21:08:01
URL: http://bump.blogg.se/
Postat av: sara

Jag tror inte man kan jämföra olika sorger

En slags sorg är att olika saker drabbar en olyckor,sjukdomar mm och det är INTE samma sak som att må psykiskt.

Det är något helt annat.

Jag tror att det ligger i generna på något sätt.

Men däremot så kan man kanske eftersom livet rullar på försöka att lära känna sig själv och se vad som händer innan man går ned sig så kanske inte fallet behöver bli så stort.

Men det där vet nog alla.

En sak till slut.

Alla människor är såå fantastiska på sitt sätt.

2008-09-02 @ 10:47:22
Postat av: Ika

Det är klart att det alltid finns någon som har det värre än en själv, oavsett om man bara drabbas av det som du kallas "lyx-sorg" eller om det är värre ställt. När jag hade ett genomkrossat hjärta för några år sedan hade jag stundvis dåligt samvete över att det fick mig att må så dåligt - jag menar, jag hade ju familj ochg vänner som älskade mig, jag var frisk, jag hade ett hem, mat för dagen och allt det där. Och ändå var jag så ledsen...

Fast när man inte är ledsen utan lite mera... förnuftig (i mitt fall är det i alla fall så att jag inte tänker vidare förnuftigt när jag är nere), då inser man ju att det inte funkar att tänka sådär. Det är alltid nån som har det värre, hur dåligt man än mår, och dessutom är det väldigt sällan man mår bättre av att jämföra sitt eget mörker med andras. Snarare tvärtom - man mår fortfarande dåligt, men dessutom skäms man och får dåligt samvete. Jag tror att det bara är ett sätt att skuldbelägga sig själv.



Ungdomsbok låter väldigt lovande, för övrigt!

2008-09-02 @ 11:41:57
URL: http://cassiopeia81.wordpress.com/
Postat av: Nena

Att någon har en stor sorg gör inte en annans lilla sorg mindre smärtsam. Men det finns naturligtvis gradskillnader, precis som du skriver. Sedan finns ju det där irriterande talesättet som det ju ligger ganska mycket i: "Det är inte hur du har det, utan hur du tar det". Det är väl helt enkelt individuellt hur man ser på sina sorger och hur man klarar att hantera dem, vilka förutsättningar man har.

2008-09-02 @ 14:35:21
Postat av: Kim Jong Il

Allt är relativt och sorg är subjektivt. Resultatet är att alla har full rätt att sörja över smått som stort - men jag kanske inte skulle uttrycka det i samma situation som en diskussion om säg, krisen i Sudan. Allting handlar om tajming, precis som i humor.

2008-09-03 @ 13:43:50
URL: http://hitleresque.blogspot.com
Postat av: Anonym

åh dina böcker hjälpte mig igenom den här sommarn. vad ska den nya handla om?

2008-09-07 @ 00:58:45
URL: http://tamejtilldans.blogg.se/
Postat av: Johanna

Ungdomsromanen handlar om en tjej som heter Janis, vars bästa kompis gjort en "skolmassaker" och även dödat sig själv. Janis snor sin brorsas bil och bara sticker iväg, norrut, för att bearbeta sorgen osv, och på vägen träffar hon massor med människor, som påverkar hennes liv...

2008-09-07 @ 02:14:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0