Speedad hjärna

Dödstrött och speedad på en och samma gång. Ingen bra kombination, försök att ducka, om den nosar på er!

Jag har försökt sova nu under dagen, men det går inte. Tankarna snurrar, fortare och fortare... - och nej, det är inte bara för att jag ska gifta mig på lördag (fattar inte att det är dags... känns helt overkligt), som jag är uppstressad, jag brukar vara sådan här, från och till, men tyvärr har jag inte hittat något bra knep för att mildra centrufigen i skallen. Skriva? Ja, lite här på bloggen kanske, och lite osammanhängande dagboksanteckningar, annars har jag ingen ro att ägna mig åt romanen, tyvärr, jag är förälskad i den, och jag har nästa och nästa scen klar, till och med slutscenen (ååååh! längtar tills jag får skriva den!!!) - men däremellan är det rätt ovisst, även om en tunn röd tråd slingrar sig fram och ger mig hintar om vad huvudpersonerna kommer att ägna sig åt (Ja - jag har hittat Titeln nu, ingen av dem jag funderat på tidigre dock) framöver...

Jag skulle verkligen vilja få syn på en stor fet PAUS-knapp nu. Som jag kan kasta mig över och hoppa på, tills det börjar lugna ner sig i mitt huvud. Hoppas bara att jag kan sova inatt iallafall, sådana här dagar brukar det vara svårt. Och jag avskyr att ligga sömnlös, snurra runt runt, inte orka ta mig för något, varken teve eller böcker drar, radioprat gör mig nervös, just då, och att öppna fönstret på vid gavel och ropa ut, så att kvarteret hör, kan man väl bara inte göra - eller?:

- HALLÅ, NÅGON ANNAN SOM ÄR VAKEN? KOM OCH UNDERHÅLL MIG, SNÄLLA, ELLER KOM OCH HÅLL MIG SÄLLSKAP ÅTMINSTONE, JAG ÄR VISSERLIGEN SUR OCH GRINIG OCH DÖDSTRÖTT OCH UPPJAGAD OCH SÅLEDES INGEN TREVLIG BEKANTSKAP FÖR TILLFÄLLET, MEN DET KANSKE JAG KAN GOTTGÖRA NÅGON ANNAN GÅNG OCH JAG LOVAR, JAG KOMMER ATT VARA DJUPT TACKSAM... NÅGON SAGOTANT VAKEN KANSKE??? EN TRUBADUR? NÅGON BAGPACKER SOM BEHÖVER HUSRUM?

Det är nog alla ljud, tror jag. Alla ljud som varit på sistone. Styvbarnen kom åter från Grekland för en dryg vecka sedan och då blir det full rulle här hemma, när de har sina "vara hos pappa"-dagar. Och de är fina ungar, verkligen, jag tycker jättemycket om dem, men regn&ingen skola&rastlösa barn=LJUD! Visst, jag har mitt rum, mitt torn, kan stänga min dörr, borra in öronproppar, men när jag inte får mina timmar av ensamhet varje dag så känns det som om jag till slut ska explodera. Och jag tror att det skulle vara på samma sätt om jag hade egna barn, eller några av mina bästa vänner på besök en vecka... Ensamhet är heligt för mig. Så också tystnad. Familjeliv kräver kompromisser. Författarlivet, är egentligen kompromisslöst. Jag behöver oceaner av ensamhet, egentligen. Samtidigt: jag är också en annan än Författaren. Jag är en människa som behöver närhet och kärlek. Min (blivande) man. Hur skulle jag klara mig utan honom? Ja, jag skulle väl överleva, men att överleva är inte direkt samma sak som att LEVA fullt ut. Och visst - det är inte alls lätt att vara styvmamma alla gånger, särskilt när man som jag rätt ofta känner mig som en tioåring, eller en frustrerad 16-åring... - men oj, vad de är roliga ibland, och de ger mig massor med inspiration, och en inblick i en värld som tidigare var fördold för mig, och som är en bra kontrast till mitt ensamma, självupptagna författarskap.

Men - imorgon har jag blivit lovad en ensam eftermiddag i huset. Dagen innan DAGEN. Sedan blir det full fart hela lördagen, då när jag ska bli FRU. Sedan väntar semester på Santorini en vecka. Välbehövlig. Ett krux dock: ta med datorn eller inte? Skriva åtminstone en timme varje dag, för att inte komma "i otakt" med berättelsen? Eller behöver jag distans till den? Fast... tänk om jag ligger där på stranden och scen efter scen poppar upp och så har jag bara anteckningsboken till hands, när jag behöver datorn för att smattra ner alla bilder som dyker upp i huvudet och måste bli nerskrivna...?

Well, det lutar nog åt att jag tar med lill-laptopen. Men jag ska försöka begränsa mig till en timme per dag. Ska försöka ägna mig mer åt "verkligheten" än fantasin. Fast... vad är egentligen "verkligheten"? För mig är ju det jag fantiserar om, det jag skriver fram, minst lika verkligt som det som sker omkring mig. Är jag lätt psykotisk eller är också människors fantasier och dagdrömmar och drömmar en del av den riktiga Verkligheten...?

Måste man resa jorden runt för att ha upplevt världen?
Eller räcker det med ett rikt fantasiliv, för att göra detsamma?
Fast... en kombination verkar förstås bra. Ååååh! Lagom är bäst, typ. Trist. Trist, trist, trist. I min värld är ingenting lagom, de tär nästan så att jag föraktar lagom, fast jag förstås inte borde, eller...?

Snurriga tankar, allt ovan. Men jag är snurrig idag. Som en sådan där jobbig snurrgunga som man satt i som barn, fast man bara mådde illa och ville kliva av...


Kommentarer
Postat av: elin

om du hittar den där PAUS-knappen någongång, kan u väl höra av dig. Har letat väldigt länge efter den nu. Och om du hittar någon som kan underhålla en person till, kan du ju också höra av dig. Gud, jag vill ha sällskap.

p.s jag längtar efter din bok.

2009-08-13 @ 22:16:17
URL: http://elinwahlgren91.blogg.se/
Postat av: The Spirit

Oj, snacka om att en veckas utomlandssemester kommer väl till pass!



Du får vara sträng mot din hjärna; säg åt den att släppa alla tankar. Säg åt den att de närmsta två dygnen är det bara bröllopet som gäller, och först lite sömn. Alla andra tankar finns det tid för på Santorini nästa vecka.



Om du ändå inte kan somna och tankarna fortsätter snurra, skulle det nog göra susen om du helt spontant ringer efter en taxi och tar in på hotell i natt. Ett hotellrum kan ge tankarna en stunds distans och ro.



Jo, och jag tycker absolut att du ska ta med dig laptopen till Santorini, och skriva MYCKET, för ju fortare du blir klar med romanen desto bättre, eftersom åtminstone jag längtar efter att få läsa den. Och dessutom, med bara anteckningsbok, hur ska du då kunna blogga från smekmånaden? =)

2009-08-13 @ 22:24:03
Postat av: anzy

hej J,

är nyfiken på hur du kommer fram till en titel? Låter du bara fantasin flöda, eller letar du efter ett namn som liksom binder ihop boken? Är det svårt?

Jag ska själv göra ett liknande beslut och är väldigt vilsen ...

2009-08-14 @ 20:36:21
Postat av: Freddy

Vad roligt med den speciella dagen!



Jag tror allt kaos och stress du känner innan man roman och sånt kommer att lägga sig när Er dag kommer!

Ibland krävs det att verkligheten tar tag i en för att man ska släppa allt annat som snurrar i huvudet.

Och om de är menade att hamna i en roman så kanske de kommer upp igen, ifall blocket eller datorn inte skulle finnas tillgängligt.



Än en gång, all lycka och välgång till Er på Er dag och alla dagar därefter! :)

2009-08-14 @ 22:32:00
URL: http://omtanken.blogspot.com
Postat av: Jenny

Kommer in och njuter av dina ord så här på kvällskvisten...Den där snurrgungan minns jag, jag var den som ville sitta kvar längst men drabbades värst av illamående. Det var aldrig värt det!



Grattis till att fröken blivit fru! :)

2009-08-28 @ 19:26:27
URL: http://balansgang.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0