Harmoni

Mina små styvungar bakar chokladkaka nere i köket och paddlar runt på golvet i en kartong som jag förut haft böcker i.
Julgranen är grann och huset välstädat (med undantag för röran under sängen i styvdotterns rum, hon städar genom att knöla in allt där och sedan ler hon brett och försöker övertyga mig om att hon verkligen är jätteordenlig).
Maken lagar mat för glatta livet och sjunger falskt till den grekiska smörmusik han alltid lyssnar på när han intar köket.
Julklapparna är inhandlade och faktiskt personliga och inte bara ett resultat av kommersiell hysteri.
Och jag sitter här framför datorn och är så harmonisk att jag måste nypa mig i armen för att tro att det är sant.

Ibland kan jag få ångest för att jag inte har ångest.
Kan någon förstå?
Jag är så van vid mörkret att ljuset ter mig skrämmande ibland, fast jag så länge längtat just efter ljuset, kämpat för att nå dit.
Det mörka, en trygghet, visserligen destruktiv, men likväl en trygghet.
Det ledsna som en identitet.

Så nu måste jag kämpa för att inte bli rädd för att jag faktiskt mår bra. För att harmoni råder i detta hus och i mitt inre.

Jisses - är man inte konstig?!

Jag ser fram emot julafton. Ser fram emot att bara vara tillsammans med de jag älskar. Vet att jag antagligen kommer att behöva dra mig undan lite då och då. Utan en dos ensamhet med jämna mellanrum så känns det som om någonting håller på att brista inom mig. Hjärtat? Hjärnan? Jag har alltid varit sådan, så länge jag kan minnas, men förut har jag inte accepterat det utan försökt kämpa emot, vilket resulterat i mentala magplask.

Nu står jag upp för mig själv.
Alla kanske inte kan förstå, men huvudsaken är att jag själv förstår och är min egen bästa vän. Håller mig själv i handen. Viskar: Jag är okej.

God Jul och Gott Nytt År önskar jag Er alla! 



PS. Här min make och mina fina styvbarn under en skidresa till Romme. För min älskling var det första gången han åkte slalom. Han plogade sig nerför barnbacken medan ungarna körde i svarta backen, helt orädda. Själv var jag inte med. Jag förfrös fötterna som 14-åring i just en slalombacke och sedan dess är mina tår allergiska mot dylika äventyr. DS.


Kommentarer
Postat av: Lotta Th

Johanna, jag känner inte dig men det du skriver rör mig djupt. Ha en bra jul och njut, jag förstår verkligen hur du menar med rädslan över att må bra.



Varm hälsning, Lotta Thorsén

2009-12-23 @ 10:06:32
Postat av: Helena

GOD JUL och Gott Nytt År!

Från Martin, Helena och Leo

Härligt att du har funnit harmoni!

2009-12-23 @ 10:15:21
Postat av: Gabriella

Måste säga att jag till 100% diggar din blogg. Tyvärr verkar jag inte kunna prenumerera på din blogg via BlogLovin' och jag undrar vad jag gör för fel. Är det någon annan som också har problem med det här?

2011-05-06 @ 20:14:04
URL: http://smsalåna.nu
Postat av: Meja

Schysst design du har på din blogg. Har du gjort den själv? Riktigt snyggt i alla fall!

2011-05-06 @ 23:49:22
URL: http://smsalåna.nu
Postat av: Sara

Jag vet inte riktigt hur jag hittade din sida, men jag är glad att jag gjorde det :D. Prenumererar nu på din sida på BlogLovin'!

2011-05-08 @ 13:14:44
URL: http://smsalåna.nu

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0