My baby

Fick ett brev med posten från förlaget idag.
Öppnade.
Såg min bebis.
Ja, nu har "Janis den Magnifika" blivit född, gått i tryck! Ska släppas ut på den allt tuffare bokmarknaden.
Måsta jag sälja mig själv nu också?
Vad har jag att sälja?
Tja... en bra berättelse, hoppas jag. Att sälja mig själv är jag inte särskilt intresserad av.

Själslig astma och pucko-konststudenter

Såg filmen "The Big Lebowsky" igår, om en snubbe som älskade att spela bowling, klia sig i skrevet, dricka white russian och... tja, glida runt och må hur bra som helst. Sprakande serotonin, tycktes täckta hela hans välmående (men inte särskilt fräscha eller välklädda kropp). Och jag tänkte: jag vill också vara sådär. Bekymmersfri. Visst, det behövs säkert en och annan depression och små ångestssvackor om man ska vara den typ av författare som jag är, men ändå. Min själ har fått astma på sistone. Irrar, virrar, flämtar, vill bort från sig själv, men samtidigt närmare sig själv. Fast vad är kärnan och är den något att tycka om, eller är den bara obehaglig - den gör ju ofta så ont?

Varför mår vissa människor så himla bra hela tiden, tycks det som, fast de utifrån sett är riktiga slödder-typer som inte direkt lever något drömliv?

Varför kan jag inte bara vara ett enda stort leende just nu när jag faktiskt har det - på alla möjliga yttre sätt - bra?

Är det konstnärlighetens pris, eller har jag bara otur, ska jag skylla på Gud, behöver jag gå på healing, behöver jag få elbehandling, behöver jag börja yoga igen, behöver jag börja festa och supa och "vara sådär ung liksom" (eh...?), ska jag börja springa maraton, gå på akupunktur, gå med i en sekt, eller bara acceptera att livet är skit ibland, att man mår skit ibland, att det ingår i livet, men vad f-n, hur mycket ska man behöva tåla?

Jag är både arg och ledsen idag. För att min själ har astma. För att så många själar har astma. För att somliga puckon gör "konstinstallationer" genom att leka med psykvårdens pengar (ni vet den där konststudenten som fejkade en psykos och togs in akut till psyket där hon låg fastspänd och fick superstarka mediciner etc - det var en del av ett projektarbete, typ...), och för att man måste vara så himla stark för att klara av att vara jättesjuk i det här samhället. Och nu pratar jag inte bara om mig. Jag klarar mig rätt bra. Men andra då, som inte orkar ringa och tjata. Som skäms. Som inte har någon enda att prata med "det" om. Det där tabubelagda. Som hellre hoppar från en bro än ber om hjälp.

Vissa dagar är livet ett enda stort arbete. Som att gå genom kvicksand. Men det finns alltid en morgondag, eller hur? Inte ska jag/vi väl ge upp redan nu, väl? Det finns så många drömmar att uppfylla. Så mycket kärlek i världen... Och nu ska jag skriva en stund, skapa ytterligare ett litet stycke i den värld som växer fram...

Titlar, namn

Romantiteln - ramen för berättelsen. Utan rätt titel faller allting helt pladask, jag vill inte skriva, blir irriterad, vill gå och banka på manuset, ja, på min skalle också, för att få fram den där slagfärdiga titeln som ska få ALLAS ögon att dras till just min bok bland alla andra. Iof är omslaget också extremt viktigt, men det jobbet sköter andra (bra) åt mig.

Namnen på romanfigurerna är också oerhört viktigt. Namnet måste passa karaktären, få läsaren att se personen framför sig, vara ett mer romanpersonens själ, smaka bra i munnen, som en melodislinga nästan (gäller också romantitlar, det får inte bli hackigt). Av de namn jag hittills hittat på själv är det nog Ela Sander (melodin!) och Stella Björk (låter lite kaxigt, rebelliskt, precis som hon är - dessutom gillar jag artisten Björk, som är självständig och rebellisk, därav efternamnet).

Nu senast har jag skrivit om en Janis, i "Janis den Magnifika". Kanske inte min bästa titel, men ja, den är bra.
Personligen är nog titeln "Jag är Leopardpojkens dotter" viktigast för mig. Eftersom den symboliserar mig och mitt liv, min bakgrund, mitt Afrika (och pappas) på så många olika sätt.

Ge mig era fantasier, era vackraste och mest udda och originellan romantitlar (som ni hittar på själva förstås) och namn på romanfigurer. Om ni skulle skriva själva. Eller skriver själva. Jag lovar, jag ska inte stjäla, jag är bara nyfiken.




Vad skulle den här unga damen exempelvis heta i en roman - och vad skulle romanen heta???


RSS 2.0