Fönster med Betty Boop-ögonfransar

Det har alltid varit så. Att jag sett ansikten överallt. Kroppar. Händer. Armar...
I hus, bilar, träd, moln, blommor...

Mina morgonpromenader numer går genom villaområdet i Älvsjö. Där finns hus med balkonger som ser ut som rejäla underbett. Aggressiva hundar liksom.

Där finns ett annat hus med små fyrkantiga fönster och tillhörande rundade markiser. Ser definitivt ut som Betty Boop-ögon.



Träden jag går förbi är proppfulla av ansikten - ibland änglar, ibland dödskallar, ibland en sådan där "moss-man" och förstås händer, massor med händer som sträcker sig mot himlen.

Äppelträd och andra träd, med knotiga grenar, häxarmar, häxhänder, ibland onda, ibland goda.

Och i skogen är rotvältegapen trollmunnar som inte direkt ägnat sig åt tandhygien.

Vissa blommor vill jag inte plocka om somrarna. De ser elaka ut. Eller sura. Ett bra tag var det faktiskt violer, som jag tyckte hade sådana eländigt släpande, trista underläppar.

Bilar är oftast krokodiler för mig, som lurpassar, väntar in Det Rätta Tillfället att vakna till liv och... ja, inte vet jag, plaska ut i våra små insjöar. Somliga bilar (de där små lådorna, ni vet... någon bilkunnig???) är dock gulliga knubbiga mopsar eller sådana där små rufsiga hundar (som jag inte heller kan namnet på..., sorry) som ser ut som golvmoppar.

En Jaguar.
Vill jag ha någon gång.
Röd, smart, läcker.
Jag kommer säkert att börja prata med den. Göra den till min polare och terapeut och diverse annat.
Och - varför inte?
Jag är faktiskt inte galen, utan har bara väldigt livlig fantasi.

Kommentarer
Postat av: Marika

Det där tycker jag är lite spännande, när man ser saker i andra saker. Jag har lagt märke till att jag ofta ser mat i saker. T ex när det är snö på marken med strödda tallbarr i. Det ser ju ut som dillsås. Eller när barnen blandat snön i sandlådan. Det blir ju som kanel-och-socker-blandningen man har på gröten. Mörk fuktig jord kan se precis ut som en härlig kladdkaka. Eller lite frusen sand på vägen, som ser ut som den stelnade kanelen på ett bakad äppelkaka.

En annan sak som jag tänkt på är att en del människor ser ut som om de vore en Per Åhlin-teckning. Du vet, han som tecknat Karl-Bertil Jonssons jul. Det känns lustigt att riktiga människor ser ut som teckningar, och inte tvärtom.

2009-01-30 @ 15:58:53
Postat av: H C Barregren

Å! Jag trodde jag var ensam: http://bums.nu/mer/krumelur

Nu är vi två.

2009-02-08 @ 15:57:41
URL: http://www.bums.nu

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0