Halvlek

Halvlek i sommaren. Jag har inte blivit särskilt brun än. Jag har inte fått solblekt hår. Jag har inte varit ung, vild och galen (eller jo, lite galen kanske, jag är ju konstnäääär) som jag tänker att jag ju måste bli någon gång, det är liksom dags, eller måste jag bli medelålders först innan jag är tillräckligt mogen för att riva av lite tonårstakter? Inte heller har jag varit ute i skärgården tillsammans med Gänget (hallå! var är mitt gäng? vill någon vara med i mitt gäng? fast nej, förlåt, jag orkar nog inte med något gäng, jag blir trött av för många människor samtidigt, förstår ni, jag vet inte varför, men så har det alltid varit, mina sinnen hänger inte med, de blir övertrötta, kollapsar till slut, och då måste jag krypa ner under täcket och gny... nåja, ingen är perfekt, definitivt inte jag - surprise!!!) och festat i bästa Pripps Blå-anda. Inte heller har jag varit på någon festival och jag har inte tältat och inte fått fästingbett och inte varit på husvangssemester (huh, jag skulle stå ut i några timmar på sin höjd - det är inte människovänligt, och inte familjestämnings-befrämjande, att tränga ihop sig på en mycket liten yta dygnet runt - eller, har någon en annan åsikt???). Inte heller har jag dansat runt en majstång eller kuskat runt till tjocka släkten för mer eller mindre obligatoriska besök.

Men det är okej. Eller, det är bra. För mig är sommaren nästan alltid en skriv-tid. En roman-graviditet. Vilan kommer först framåt hösten - för i höst ska jag inte flacka land och rike runt och föreläsa, det har jag lovat mig själv, kanske något framträdande än här, än där, men det är också allt. Sedan blir det väl lite redigeringsarbete med diverse romaner, men det är också vilsamt, inte alls lika utmattande som själva skrivandet. Iof älskar jag själva skrivandet, men, som sagt, det tömmer mig på energi, inte sällan på mer energi än jag faktiskt har. Därav antagligen den obehagliga tomheten, när en roman är färdigskriven. En känsla av övergivenhet och meningslöshet. Jaha, var det inte mer än så? tänker jag ofta snopet. Sedan kommer depressionen på posten. Jaja, jag tänker inte ta ut det i förväg, men det har blivit så, rätt många gånger nu. Hur få balans? Hur ska jag, fröken (snart fru!!!! en månad kvar nu!) Allt Eller Inget kunna få balans?

Hur som helst... Det är iallafall somrigt i vår lilla (med betoning på lilla - vi bor i ett stadsradhus, tror jag att det heter) trädgård. Där växer smultron och jordgubbar och varje morgon skyndar jag ut för att se om mina frön, som jag nyss planterade, har börjat växa. Jag väntar på blommor av alla de slag, kryddväxter, ärtor (slingrande variant, lutar sig mot brädväggen - jag gillar allt slingrande, kanske för att jag känner igen mig i det, att där virvlar en Johannis-själ runt i växtens förgreningar) och lite annat smått och gott. 

Idag ska vi skörda och festa på varsin rädisa! Det har ju dykt upp hela två stycken där i myllan. Snart kan vi köra med självhushållning!  


Kommentarer
Postat av: Innie

Att läsa dina ord är så oerhört förlösande; jag blir lugn, trygg och tillfreds. Ditt språk är så varmt, så äkta och innerligt att jag inte kan bli annat är rofylld. Tack för att du ger mej möjligheten att ta del av dina ord, även mellan det att dina böcker kommer nya i butikerna.



Varma kramar och ett stort grattis till det (som jag förmodar) stundande bröllopet

/ Innie (som får vänta ett helt år med att svara "ja" .. )

2009-07-14 @ 13:10:21
URL: http://tankestormar.blogspot.com
Postat av: Barbro

Jag har inte vetat att en sådan tomhetskänsla kunde infinna sig. Men jag känner hur väl dina ord träffar mitt i prick. I ett halvårs tid har jag nu gått omkring och undrat: Vad ska jag göra nu?



Jag gav ut min debutbok förra sommaren.

Det blev mycket ståhej och boken blev mycket uppmärksammad, jag hade fullt upp och det var massor med glädje, varje dag. Men sedan då...?



Det är först nu som jag har fått igen min skrivarlusta och ett par stipendier har triggat igång mitt nästa projekt. Nu känner dag för dag hur den nya berättelsen växer och börjar ta form.

Då måste man väl smida medan järnet är varmt?

Om än det är sommar och semestrar för de flesta.



Eller vad säger du, som är vanare än jag?

2009-07-15 @ 00:21:00
URL: http://skogstrollettycker.blogspot.com
Postat av: Johanna

Barbro: Skriv, när lusten faller på! En roman bryr sig inte om att det är sommar och semestertid, den vill födas. Låt det bara komma. Och försök - även om det är svårt - att koppla bort ev. förväntningar utifrån, tidigare recensentröster mm, samt egna krav på att skriva en bok som blir minst lika uppmärksammad och debatterad. Skriv det du måste, det du vill, ingenting annat, det är det som lönar sig i längden. Lycka till!

2009-07-15 @ 05:13:35
Postat av: - HANNA

Hallå där!



Läser att du är författare. Jag håller just nu på att förverkligar en dröm jag haft så länge, men som tynat bort, kommit tillbaka gång på gång. Att skriva en egen bok är mitt mål i livet just nu. En nytagen student som inte vet vad hon vill göra med livet. Jag kan inte säga att jag har mycket till erfarenhet utav detta, bara beröm från lärare över hur duktig jag varit Svenska.



Jag undrar nu om du har några tips som du skulle vilja dela med dig av? Jag planerar att köpa en bok nu, ”Skriv på!” heter den, för att se djupare i hur man skriver, hur personer får liv i boken etc. Och att få rådgivning av en författare vore väldigt bra för mig då jag bara är 17½ år gammal.



Jag vet inte vad jag ska välja att skriva om, och hur ska man kunna välja? En självbiografi säger de flesta. Det blir för mig en typisk ungdomsbok med tanke på min ålder. Inte mig emot, det verkar folk uppskatta att läsa.



Jag kan känna så mycket jag vill skriva om, så mycket som dyker upp i huvudet på mig när jag exempelvis sitter på bussen, när jag cyklar till jobbet etc, men aldrig då jag sitter vid datorn. Jag får så mycket inspiration då jag läser andra böcker och så fort jag stänger av datorn börjar jag fyllas av idéer.



Skriv gärna tillbaka, är väldigt tacksam för svar.



/17åriga Hanna Olsson.



2009-07-22 @ 23:52:33
URL: http://hnaolsn.blogg.se/
Postat av: Johanna

Hanna: Du kan läsa det jag skrivit under kategorin "Böcker" - se bloggen till höger. Det kan nog ge dig en del matnyttigt. Återkom annars gärna med funderingar.

2009-07-25 @ 10:11:38
Postat av: - HANNA

Ja det hjälpte mig må jag säga!

Något jag funderar över är rättigheterna om man vill skriva en bok om händelser som hänt i verkligheten? Om jag exempelvis vill skriva en ungdomsbok, och ser några av mina egna upplevelser i denna, hur kan man då skriva för att det inte ska peka ut någon om du förstår vad jag menar? Finns det rätt och fel när det gäller sådant?



Jag måste säga att jag känner igen mig så otroligt mycket i ditt inlägg om "hur det är att vara författare". Det är som när jag cyklar till jobbet, då kan jag se/hitta något som jag vet direkt att jag vill ha med i boken. Jag kan se personer, ett gammalt par vara ute och promenera etc. Jag blev väldigt, vad ska jag säga, berörd på något vis igår när det kom in två gäster till mig på jobbet. Det var en pojke på kanske 12, 13 år max som skjutsade sin, vad jag tror, morfar i en rullstol. Det berör och man lägger till det i minnet direkt.



Men det jag funderar över mest är alla rättigheter och lagar, hur gäller dessa?



Tacksam för svar, Hanna Olsson

2009-07-25 @ 20:27:00
URL: http://hnaolsn.blogg.se/
Postat av: Johanna

Jag skriver ofta om verkliga händelser, som jag antingen varit med om själv eller hört talas om, eller sett andra vara med om. Men då brukar jag "göra om" de personer det egentligen handlar om, så att det kanske blir en kvinna som är med om något istället för en man osv. Man får förstås aldrig kränka någon, men om du gör om någons utseende, ålder mm, låter händelsen utspela sig på en annan plats, lägger till och drar ifrån osv, så brukar det inte vara något problem. Det är bara om man namnger en riktig person och samtidigt skriver oerhört kränkande saker om denna, som det ens kan bli tal om olagligheter. Det handlar om sunt förnuft helt enkelt. Så insup verkligheten, lägg till din fantasi - och voila, du kan börja skriva!



Ja, hoppas du förstår lite av vad jag menar!

2009-07-30 @ 18:11:52
Postat av: jenny

Hej johanna!



Åh vad glad jag blev av att hitta din blogg! Jag har läst alla dina böcker och älskar ditt sätt att uttrycka dig och beskriva saker. Första gången jag läste dig tänkte jag: herregud, hon är ju som jag! Såhär skulle jag skriva om jag bara kunde! Hade tänkt skriva ett brev till dig om det och googlade dig efter ännu ett infall. Och då hittar man en blogg! Kan ju inte bli bättre! :) Jag bor i Uppsala och föll pladask redan när jag läste rebell med frusna fötter. Hamnar själv i domkyrkan när världen blir för intensiv och tankarna för stora, så jag kände t.o.m. igen mig i ditt sätt att hantera situationen när livet blir för tungt. Du hör säkert liknande historier hela tiden, men jag vill iallafall säga att det värmer i hjärtat varje gång jag läser något av dig eftersom det finns en unik blandning av värme, sorgsenhet och humor i dina romaner som är svår att finna. Du är en helt fantastisk författare.

2009-08-01 @ 19:58:20
Postat av: Johanna

Jenny: TACK, det värmer verkligen! Och det känns lite skönt att det finns de där ute, som "är som jag" - eller något ditåt. Jag menar, ofta går man ju omkring och känner sig hopplöst ensam med sin hoppiga själ.

2009-08-04 @ 10:01:33
Postat av: Anna

Sådär nu har jag tagit en skrivpaus för att återgå till dina inlägg, och även här känner jag igen mig! Undrar varför det är så skönt att känna igen sig!? Kanske för att man då känner sig lite mindre ensam?



Inte heller jag skulle orka med något gäng, men kan däremot mer än gärna studera på håll och emellanåt avundas. Men vid närmare eftertanke skulle det inte fungera, kämpar för att få tillräckligt med skrivartid just nu.



Kan du inte Johanna berätta om ditt första inskickade manus? Hur var din väntan? När kunde du sluta ditt gamla jobb för att ägna dig åt detta drömyrke? Om inte här på bloggen så maila gärna - om du har tid :)

2009-09-14 @ 14:16:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0