Morgonstund på balkongen

Sitter här, tidigt, tidigt, iallafall för en nattuggla som mig. Hade svårt att sova inatt, vaknade upp med ångest, obehagligt, men hanterbart. Annars är det sällan nu, peppar peppar. Hur som - jag hade drömt om en vän jag inte sett på mycket länge, trots försök att kontakta henne. Jag är så rädd att någonting har hänt henne, någonting hemskt. Samtidigt - jag vill inte tränga mig på, när hon inte besvarat mina mail. Vad gör man, när man anar att en människa, man håller mycket av, inte har det bra? Vad gör man, när den utsträckta handen inte tas emot? Jag menar, jag har ju själv varit sådan. En som inte tagit emot utsträckta händer. Eftersom jag inte orkat vara vän. Eftersom jag inte orkat att ens ta emot.

Men jag hade en fin gårdag. Umgänge med min älskade mamma på fm/em, sedan några timmars smatter på laptopen (ny roman, kanske därför jag sover dåligt, jag tänker ju på de där romanpersonerna för jämnan, på gott och på ont: alltför intensivt umgänge också med människor man älskar/är intresserade av, slutar trots allt ibland med bråk och små mentala explosioner, just på grund av det där intensiva. Ja - och efter mamma&laptop så hade jag och Stelios (min grekiske prins, vacker, vacker! på alla möjliga sätt) bjudit hem en arbetskollega till honom + flickvän. Grillkväll på altanen. Mörkret som sänkte sig över oss. Ett stilla samtal flöt fram. Enkelt, okomplicerat umgänge, som gör att man bara mår gott. Åh - vänner, vänner, man behöver dem, även om man lever med någon man älskar, även om man har barn eller romaner att ta hand om, putsa och feja på, så behöver man vännerna, den stimulans de ger en, näring till själen... Men man måste jobba på det. Alla har ju sitt, särskilt i min ålder, när det ploppar fram bebisar lite här och där och Inensivt Familjeliv & Andra än Jaget är Viktigt, blir en verklighet.

Nu ska jag knacka på dörren till romanen och se vad som försiggår därinne. Jag har en känsla av att åtminstone någon av romanpersonerna har en alldeles underbar, men kaotisk morgon.

Må gott i sommarvärmen, älskade medmänniskor!!!

Kommentarer
Postat av: Cliffrocker

Jag skulle uttrycka att jag inte förväntar mig något i retur. Vill du så finns jag här. Vi behöver inte prata, skriva. Ge mig bara ett tecken.



Men om det var riktig fara och färde skulle jag inte nöja mig med det. Jag skulle tränga mig på. För det finns värre saker än artighetsbrott. Det finns tysta rop på hjälp. Det kan många utsatta människor och misshandlade kvinnor vittna om.

2009-06-30 @ 22:17:29
URL: http://cliffrocker.blogspot.com/
Postat av: Karin

Vänner är viktigare än man tror när man är mitt uppe i sin inrutade vardag. Jag försöker ibland förstora rutorna bara för att klämma in en vän. När jag gjort det, får jag ofta dåligt samvete. Vem vill bli inklämd? Inte jag ialla fall. Det handlar om att prioritera i livet inte förstora rutmönstret utan värdesätta tiden med vännerna och de man får tillbaka när man träffar dem. Kram

2009-07-01 @ 14:53:50
URL: http://thekullan-mellanraderna.blogspot.com
Postat av: Catrin

Å, vad spännande att du skriver på ny roman! Jag håller precis på med att läsa flera av dina böcker och jag tycker mycket om dem.

2009-07-05 @ 09:23:42
URL: http://windupwomen.blogspot.com
Postat av: lina

Klickade in hit som av en händelse. Inte varit här på länge. Kul att se att du skriver på en ny roman! Då har man något trevligt att se fram emot mitt i allt det gråa.

2009-07-06 @ 19:58:05
URL: http://dalimania.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0