Om Mare

Hade missat att det gick en dokumentär om Mare Kandre på teve, men råkade zappa in i hennes värld mot slutet av programmet. Kände igen mig så mycket i det hon uttryckte, om ordforsarna (förlaget hann inte med...), om alla universum man går omkring och bär på, och om svårigheterna att kombinera det Vanliga livet med Skapar-livet. Jag blev både inspirerad av programmet, och deppig. Hon hade ju ett mörkt inre. Också. Hon dog ju väldigt ung. Hur? Överdos tabletter - medvetet, omedvetet? Hon lämnade efter sig ett litet barn. Oskrivna böcker. Gåtor.

Jag hade så gärna velat träffa henne. Om inte annat så för att spegla mig i henne och därigenom kunna se det som jag ännu är blind inför. Saker inom mig som jag kanske inte vill kännas vid. Och därför undviker att ta itu med, på djupet. Jag dammar bara av lite ibland, med dammvippan, istället för att karva, ge mig den på att inte vara en struts som stoppar huvudet i sanden, fast det är så lockande, så enkelt (på kort sikt)...

Nu ska jag försöka få tag på Kandres bok "Hetta och vitt". Jag har läst några böcker av henne, men dokumentären fick mig att vilja läsa allt.


Kommentarer
Postat av: Jessica (ord och inga visor)

tips: kolla www.bokborsen.se eller www.antikvariat.net, där har jag hittat många böcker som inte finns att köpa i butik längre! för ett tag sedan frågade jag om du levde heltid som författare och då sade du att du kunde göra det delvis mkt tack vare stipendier. Är det något förlaget hjälper en med när/om man blir utgiven eller har du tips på någon sida? :)

ha det toppen!

/ J.

2009-05-11 @ 23:05:11
URL: http://www.ordochingavisor.se
Postat av: Hanna

Jag undrar om svårigheten att kombinera det vanliga livet med skaparlivet är en del i att många skrivarsjälar lever ett väldigt tungsint liv. Jag menar, vi har läst om många poeter och många författare i skolan och de allra flesta levde ett tungt liv. Jag räknar mig själv som en skrivarsjäl och kan ibland känna en ogrundad tyngd. Att det ibland liksom är orden som gör en deppig, trots att orden är det enda som får en att kunna andas.

Jag vet inte, kanske har jag fel.



Jag har aldrig hört talas om Mare Kandre tror jag. Får nog se efter vad hon skrivit.

2009-05-12 @ 19:20:43
Postat av: Cliffrocker

En annan kreativ person jag tänker på ibland är Johanna Sällström. Blev så förbannat ledsen när hon försvann. Träffade henne aldrig och tycker sällan hon fick visa sin fulla potential men när hon var bra var hon magiskt bra. Som om hon öppnade en dörr till sitt innersta och lät oss kika in lite, för tröst, för förståelse. Kanske det som brände henne till sist, kanske många saker, som det ofta är. Kanske för skör för denna värld helt enkelt. Saknad punkt.

2009-05-12 @ 23:31:19
Postat av: M

Däremot är det inte många som kan jämföra sig med Mare Kandre när det gäller hennes språk och hennes berättelser. Där får de flesta av oss stå väldigt ödmjuka. Få författare kan komma upp i hennes nivå, t ex Sara Stridsberg och några till.

Jag skulle också säga att det är mänskligt att vara deprimerad emellanåt, det är en folksjukdom, bara inte tillräckligt uppmärksammad. En del skriver ur den erfarenheten, och en del har även en extraordinär litterär talang.

2009-05-13 @ 11:25:28
Postat av: JOhanna

2009-05-13 @ 15:54:48
Postat av: Johanna

Jessica: Förlaget har inte hjälpt mig med stipendieinfo, men då jag är med i författarförbundet får jag mycket tips därifrån. Du kan - även om du inte är medlem - gå in på deras hemsida och se vilka stipendium som finns utlysta där. Sen brukar kommuner och landsting regelbundet utlysa kulturstipendium. Man kan förstås också fråga förlaget självt, om de vet något, men jag har aldrig behövt det. Så mitt tips till dig är att gå in på www.forfattarforbundet.se, till en början.



M: Håller med om att depression är en folksjukdom. Men jag har också hört att det faktiskt finns belagt, statistiskt, att främst kvinnliga konstnärer drabbas oftare av depressioner än kvinnor i resten av befolkningen.

2009-05-13 @ 15:58:14
Postat av: Urban

Har precis läst ut "Leopardpojkens dotter", den var ganska bra. Kan lova dig att man även som ambulanssjuksköterska ibland får själslig astma.

2009-05-17 @ 22:42:38
Postat av: Anonym

Hej! väldigt roligt att läsa din blogg, och har kännt igen mig mycket i dig och dina böcker. Hoppas att det ordnar sig med finansieringen så att det blir en film! Såg dig ochså under litteraturdagarna på åland för 2 år sen. Nu undrar jag om du kan svara på vilken bok det var du läste från under litteraturgudstjänsten (du vet det om Jesus), för jag kan inte komma ihåg exakt vilken bok det var. Tänkte själv använda avsnittet då jag har konfirmandundervisning (har läst teologi precis som du! och är överlag ganska on/ off inställt till det...men iaf, har nu åtagit mig att undervisa en grupp i sommar), Vore glad om du kunde hjälpa mig med minnet så jag kan söka reda på boken!

Mvh, Sofia (skaslin@abo.fi)

2009-05-18 @ 18:02:42
Postat av: Johanna

Hej Sofia! Jag tror att jag läste ur "Rebell med frusna fötter", är nästan säker på det. Ett stycke om mormor, tunnelbanemänniskor, mm... Må gotT // Johanna

2009-05-18 @ 18:38:52
Postat av: M

Hej igen,

Tänkte nämna att det finns en intressant artikel på insidan i DN idag (22 maj) som handlar om kreativitet och psykisk ohälsa. Apropå vår diskussion. Johan Cullberg talar om ifall psykiskt ohälsa verkligen gynnar kreativiteten. Intressant, läs den!

2009-05-22 @ 18:08:36
Postat av: Johanna

Hej M. Jag har läst artikeln - mycket intressant. Tack för tipset!

2009-06-02 @ 17:10:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0