Allmänt diffust vrakig & schitzo

En diffus värk lite här och var i kroppen har hemsökt mig ett tag. I morse var det så eländigt att jag var tvungen att ställa in en resa. Ni vet, det känns som om man håller på att bli vrålsjuk. Ändå håller kroppen emot. Vill inte släppa loss vada som än ska släppas loss. Och då blir det liksom ännu värre. Man är diffust vrakig. Kan inte sätta finger på vad det är. Utmattning? Den där hemska influensan? Något med bihålorna? Eller bara ett immunförsvar som strejkar.

Är dessutom allmänt schizo också. Vad gäller alla ORD, alla ROMANER. Pratade igår om Afrika-romanen i Karlstad (var nära att ställa in också det, men var inte lika vrakig då). Var också igår på ett marknadsmöte om en kommande roman. Har ett manus i byrålådan som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med (är osams med det, samtidigt som det finns saker jag gillar). Har en ny roman som jag börjat ägna allt fler av dygnets timmar år (även om skrivandet än så länge är i sin linda). Och i skallen finns också en annan roman som vill bli skriven. Och idag skulle jag pratat om SOS-boken i Göteborg. Men kroppen skrek SOS och nu är jag hemma, med tekoppen, värktabletterna och en föraning om att imorgon kommer jag att krypa runt på golvet här hemma och vara halvdöd. Dock kanske ett dygns sömn eller så råder bot på det. Hoppas...

Som författare är man alltid i otakt känns det som. Är ute och pratar om böcker man skrivit för länge sedan, samtidigt som nya romaner virvlar runt i skallen och man skriver på ytterligare något annat. Ännu knepigare blir det när någon läst någon av ens första böcker och är så oerhört uppfyllda av dem att de vill ställa en massa frågor osv. Samtidigt som jag nästan känner mig som en annan person än när jag skrev de böckerna. Jag har ett annat sätt att skriva - ja, inte helt förstås, men på många sätt - och även om jag är stolt över alla mina böcker, så är det ibland väldigt svårt att engagera sig i det som läsarna är så oerhört engagerade i. Men... det tillhör yrket. Dock blir det kanske annorlunda med tiden, nu när böcker kan läsas på nätet och publiceras i princip i samma ögonblick som de skrivs. Vilket förstås är på gott och på ont. Det är oftast nödvändigt att "vila" lite från det man skrivit, innan man publicerar det. Man behöver en distans - iallafall behöver jag det - för att helt och fullt faktiskt VETA vad jag skrivit om, vad jag vill förmedla. Jag måste hinna reflektera över min egen "bebis" innan jag lämnar ut den till andra, att tycka och tänka om.

...lite tankar från en diffust vrakig & schitzo hjärna... Hoppas ni där ute håller er friska och krya!


Kommentarer
Postat av: Sandra

Tackar extra för sista stycket i den här posten, stor igenkänning. Började undra om det bara var jag som kände så.

2009-11-14 @ 21:04:52
URL: http://sandragustafsson.se/blog
Postat av: Linda

Intressanta tankar! Hoppas du känner dig bättre snart.

2009-11-16 @ 10:11:21
URL: http://www.lindasfilosofi.se
Postat av: Linnea

Å Johanna! Jag visste inte att du hade en blogg. Jag känner inte dig och du känner inte mig men jag ÄLSKAR Rebell med frusna fötter! Jag vet inte vem jag hade varit utan den boken. Hela tiden när jag läste tänkte jag att det känns EXAKT så. Jag rekommenderar den fortfarande för alla jag känner och kan flera stycken utantill. Ville bara meddela att den är oerhört viktig för mig och att du är min stora idol.

2009-11-19 @ 16:04:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0