Virrvarr

En våg av trötthet drar genom mig.
Tyngden i huvudet. En rastlöshet också, som jag inte vet vad jag ska göra av.
Vill skriva.
Har ingen ork.
Vill börja på någon av de otaliga romaner jag har i huvudet, i anteckningsböckerna...
Och hösten där ute, så växlande - ibland mörk, hotfull, ibland så färgstark, vacker och leende... Lika ombytlig som jag själv.
En gnagande oro inombords. Men jag vet inte varför.
Gnager alltid, någonstans, någonstans... Om jag kunde få gå på studiebesök i min egen hjärna, om jag kunde få veta lite mer, än det jag bara anar...

Jag är en så mycket gladare människa idag, än för ett år sedan. Så mycket mer leende.

Ändå den där känslan, som återkommer: att livet inte pågår nu, egentligen, men snart så, snart börjar det, snart...

Jag ska bara klara av det först. Och det, och det. Punktlistorna ska bockas av. Det och det ska skrivas färdigt. Sedan kan jag börja utforska det som är Livet.


 



Rättvisa

Äntligen kan man och man och kvinna och kvinna gifta sig i kyrkan, med Guds välsignelse.
Det var på tiden, att rättvisa skipas.
Guds kärlek är gränslös.
Varför har då vi människor tagit oss rätten att sätta gränser mellan rätt kärlek och fel?
Guds kärlek är inte dömande.
Så länge människor inte skadar någon annan (jag tänker på övergrepp, av olika slag, dessa kan aldrig rättfärdigas), så finns det, enligt mig, ingen kärlek som är fel.
Kärlek är ju fint.
Varför ska vi förbjuda?
Kärlek ger mänskligheten den näring den behöver, för att orka med allt som bultar av värk och hat.
Varför förbjuda? Så dumt att förbjuda. Så dumt med alla dessa burar vi skapar oss själva.
Men visst. Jag har respekt för de präster och pastorer som inte alls håller med. Som tolkar Guds ord på ett annat sätt.
Jag respekterar dem.
Men då måste de också, tycker jag, respektera andra, som tycker annorlunda.
Gräla kan man. Gräla är ofta bra. Bara respekt finns för den andra parten.

Jag tycker att rättvisa har skipats. Men det är min åsikt.
Jag gläds med alla som nu får gå uppför kyrkogången, hand i hand, så lyckliga och förväntansfulla, inför att få vigas i Guds namn.

Nickar till...

...framför datorn lite då och då. Sitter med den feta luntan och stryker, stryker, stryker. Så många onödiga ord - varifrån kom de? Så mycket förklarande av känslor - som är jag rädd att läsaren inte ska begripa själv. Nej, det går inte! Gestaltning ska det vara. Inga övertydligheter. Inget långrandigt förklarande av "därför känner huvudpersonen såhär".

Måste våga förlita mig på de rena, enkla meningarna. Känslor uttryckta i handling. Inte enbart handling, förstås, men lite mer så iallafall. Jag avskyr själv när andra författare behandlar mig som en liten unge som inte kan tolka saker på egen hand, utan ständigt behöver ett facit.

Trött, trött, trött. Mosad hjärna, känns det som. Måste göra ingenting snart. Vad som nu menas med ingenting. Men typ, dagdriveri. Lättja. Dock brukar jag tröttna på det rätt snart. En dag, kanske två, sedan är jag så rastlös att jag vill krossa allt krossbart här hemma. Och så måste jag börja på något nytt, för att tämja rastlösheten, oron, ångesten... Börjar skriva igen, fast jag inte är redo att skriva. Och så blir hjärnan överbelastad och så bryter jag ihop en liten stund, och så fortsätter det på detta sätt... Vad göra - när man inte ens kan ta semester utan att bli rastlös? Jag begriper inte hur andra står ut, där de ligger på en playa, eller sitter och mediterar, eller bara är liksom. Bara är.

Hur ska en så rastlös människa som jag bara kunna "vara"?

Nu, pappersbuntarna... Är så trött på dem. Vill skriva något nytt ju. Hela tiden något nytt. Kan aldrig luta mig bakåt och vara nöjd med det jag gjort. Inte ens samma dag som jag skrivit klart något.

Jag tror att jag lider av någon slags överkänslighet mot livet. Och överkänslighet mot stillhet. Samtidigt som jag söker just stillhet. Men jag antar att jag får finna stillheten i något som rör sig, som är på väg, utan att för den skull dränera mig på all kraft...

Dock: snart iväg till gymmet för ett "shape"-pass. Brukar känna mig mosad, fysiskt, efteråt. Och lite lugnare i skallen.




Tips

Om två skrivartävlingar, för er som är intresserade:

http://www.skola.umea.se/satsningen/umeanovellpris2014.4.5b0fc44e112e702ab89800010630.html


http://www.ll-forlaget.se/?page=813

Lycka till!

RSS 2.0