Gud måste finnas

Under begravningen, av mormor.
Medan psalmerna steg upp mot taket, och alla grät, grät, grät.
Då tyckte jag mig se henne, där uppe bland lamporna. Hon skuttade omkring - fri från all smärta, alla krämpor -, iklädd ett vitt lucianattlinne (de klädde henne så, när hon hade somnat in, hon hade sagt till morfar, att hon ville ha det så) och ett par av de där gula hemstickade tofflorna, som hon gjort otaliga av. Det vita håret flög som dun runt hennes ansikte.
Hon levde ju.
Levde ju.

Gud måste finnas. Gud måste finnas. Gud måste finnas.

Och för morfar ber jag, som är ensam nu, att han ska orka leva vidare, njuta av de år han har kvar.
Och för mamma, min lilla mamma, som förlorat sin mamma.
Älskade ni. Älskade ni. Älskade ni.

Kommentarer
Postat av: jmf

vet att jag kände likadant när min morfar dog (kan känna så ibland nu också för den delen), att jag tänker på mamma, som förlorat sin pappa. det är ju en outhärdlig tanke...

2009-09-24 @ 19:13:07
Postat av: Anonym

Vill bara säga att jag älskade din bok "Hon går genom tavlan, ut ur bilden". Läste precis klart den och skriver nu reflektioner mellan boken och mitt eget liv och letar information om författaren. Imorgon kommer vi även ha ett prov om boken också. Flera gånger fick jag försöka hålla tårarna inne. Väldigt gripande!

2009-09-24 @ 19:15:40
Postat av: Håkan Axelsson

Hej Johanna och tack för ett fantastiskt tal under begravningen..så jordnära och med dina fantastiska minnen av henne ..precis så lagom som jag vet att Ruth uppskattar../ Håkan A

2009-10-02 @ 14:42:10
Postat av: Johanna

Hej Håkan: Så roligt det var att träffa dig, trots sorgen. Roligt också att du hittade hit, till mitt tanke-hem på webben. Hoppas att vi ses snart igen!

2009-10-06 @ 09:52:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0