...och sedan då?

Hur tänker ni er himlen? Om ni alls tänker er en himmel, en fortsättning på livet, efter döden?
Bara det inte är som det står i Bibeln, tänker jag när jag då och då fantiserar om det, försöker komma fram till ett svar på det obegripliga (vad händer sedan då?) som ingen människa vet något om. Utom de döda då. Som inte avslöjar något (eller gör de? har någon hört? vad, vad?). För får som går och betar på gröna ängar och herdar som skuttar runt... nja, det verkar tråkigt.
Jag vill skriva, skriva, skriva.
Och umgås med de människor jag älskar.
Det vore väl inte så svårt för Gud att fixa?
Och så vill jag läsa alla böcker jag inte hunnit med medan jag levt.
Jag vill lära mig alla språk som finns.
Jag vill utforska rymden, andra planeter...
Jag vill förstå. Allt. Eller, nästan allt. Det måste finnas gåtor också i himlen, måste finnas outforskade fält, hemligheter... Så att man, också i döden, är nyfiken. Längtar efter nästa liv i nästa verklighet...
Nangijala, Nangilima...
Är det så?

Kommentarer
Postat av: fröken rosett

Jag hoppas det är som Nangialia, Nangilima och så fortsätter det...men jag tänker mig nog att det blir lugnt och stilla... att den där känslan just du har när du mår som bäst; när du är trygg, lycklig, nöjd, obekymrad. Just den där känslan, allt är den känslan - som att vila i lycka... något sånt.

2009-09-02 @ 10:49:59
Postat av: elin

hej fina johanna.

jag väntar så på din bok. så länge, kan du inte tipsa om någon fin bok? kanske någon i samma genre som dina böcker? jag älskar dom. Alla. Men det vet du redan.

2009-09-02 @ 12:08:12
Postat av: fylgia

Jag tror väl egentligen ingenting, men jag brukar tänka att man upplöses på något sätt; allt det som ramat in en som ett jag. Att jaget upphör. Att man uppgår i världssjälen tillsammans med allt annat. Brahman, typ.

2009-09-02 @ 21:15:44
URL: http://fylgia.blogspot.com
Postat av: Sara

Min mamma är allvarligt sjuk i cancer. I sitt yrkesliv är hon specialpedagog och arbetar med upprorsmakande tonårspojkar på högstadiet. När hon pratar om himlen säger hon att hon inte tror sig passa som en ängel som spelar harpa, mest för att hon aldrig har varit särskilt musikalisk, så hon vill gärna fortsätta vara specialpedagog där också. Fast så tänker hon att det nog inte behövs specialpedagoger i himlen, och då undrar hon vad hon ska göra istället. Jag hoppas att himlen är precis det du vill att den ska vara, fast om du inte vet vad du vill så vet säkert Gud det i alla fall. Jag hoppas det.

2009-09-03 @ 20:44:44
URL: http://ettheltliv.blogg.se/
Postat av: peter

att vilja leva o utforska livet e väl på sätt o vis o va i himlen?

2009-09-07 @ 03:25:35
Postat av: Freddy

Svår fråga. Det jag tror är inte så upplyftande.



Jag tror att man upphör att vara. Men lever kvar i de människor vars liv man berört på ett eller annat sätt. Så länge någon minns en, så länge någon man berört finns kvar, så lever man själv också kvar.

2009-09-08 @ 00:56:36
URL: http://omtanken.blogspot.com
Postat av: Channi

Jag rekommenderar "Flickan från ovan" av Alice Sebold, helt underbar. Den berättar vad som händer när man dör, var man kommer och om hur de som överlever en går vidare... den gav mig en bild, och ro, att så här är det kanske, på riktigt.

Men just nu så ligger "Janis den magnifika ¨på nattduksbordet =)

vackra, lyckliga bröllopsfoton, grattis till er båda...!

2009-09-08 @ 00:58:42
Postat av: Johanna

Elin: En av mina absoluta favoritböcker är "Regn" av Kirsty Gunn, en tunn, tunn bok som är helt fantastisk. Läs också "Räddaren i nöden" av J.D. Salinger, en klassiker som är superbra. Jag gillar också böcker av Mare Kandre, Johanna Thydell, Douglas Coupland, Aidan Chambers...



2009-09-08 @ 01:19:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0