Lidande

Långfredag.
Jesu lidande på korset.
Så många andra människors lidande på korset.
Jesus som var Guds son. Ja, det tror jag.
Alla andra som är Guds barn, lika fullt.
Mer om det där skriver jag nog en annan gång. Om hur jag ser på Gud och Jesus och min egen tro.

Just idag tänker jag mycket på lidande, av många olika anledningar.
Tänker på en mycket nära vän till mig som nyss fick sitt fjärde barn.
Tänker på smärtan hon gick igenom och hur hon, när det var som värst, tänkte på andra födande kvinnors lidande genom århundranden och hur hon även tänkte på Jesu lidande på korset.
Som filmscener i hennes huvud, dök de där bilderna upp, när barnets huvud inte ville komma ut, när smärta var outhärdlig.
Det hjälpte henne igenom, sa hon. Det hjälpte henne igenom att hon liksom uppgick i ett kollektivt lidande, som ingår i vår mänsklighet. Som vi helst skulle vilja slippa undan, men det går tyvärr inte. Även om det förstås går att lindra kvinnors lidande, när de föder, numer. Även om det förstås inte spikas upp så många på kors numer. Nej, inte så många. Men det händer. Det händer fortfarande. De mest fruktansvärda saker händer fortfarande runtom i världen. 
Ofta kallar vi medeltiden (och ibland även Jesu tid) för barbarisk.
Vad är vår tid?
Vänlig? Snäll? Civiliserad?

Jag kan bli helt lamslagen av sorg och smärta ibland, när jag tänker på andras smärta. Vänners smärta. Närståendes. Kan bli så lamslagen att jag verkligen önskar att jag kunde ta på mig deras lidande. För jag vet ju att själv klarar jag av det. Själv klarar jag av lidandet. Det gör visserligen ont, men jag klarar av det.

Att hantera andras smärta är bland det svåraste som finns.

Glad Påsk!






Kommentarer
Postat av: Emmi

det är otroligt svårt när ens nära mår dåligt. man gör allt vad man kan för att hjälpa till och få dom att må bättre. börja le igen. man gör allt man kan men att lindra och bota depressioner och självmordstankar är så ofantligt svårt... och det gör ont och man blir matt och onda spiraler spinner på i vad som känns som en evighet. usch.



det är första gången jag kikar in på din blogg och vill bara med en liten kärleksförklaring berätta att jag älskar dina böcker (Konsten att vara Ela är min personliga favorit). Dina verk är så fina och starka och de känns verkligen i hjärtat att läsa dom.

kram emmi

2010-04-04 @ 22:51:06
URL: http://www.emmistexter.blogspot.com
Postat av: Pavel

Här är ett exempel på hur man verkligen hjälper till mäniskor, till små mäniskor...



http://barnenshopp.wordpress.com/



Vad gjorde vi verkligen för att hjälpa dem andra och vad är vi redo på att göra?

2010-04-05 @ 15:38:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0