Ny författarroll, "ny" bokbransch

Det är svårt att debutera som författare, att passera nålsögat, silas genom förlagskvarnarnas kritiskt granskande filter.


När man väl fått ut sin bok är det bara att hoppas att media får upp ögonen för en och åtminstone recenserar, helst intervjuar. Själv slog jag igenom med buller och brak, satt i tevesoffor och radio och blev omskriven i tidningar lite här och var. Jag var väldigt ung, ansågs begåvad, fick översvallande recensioner och dessutom skrev jag om utanförskap och mobbing, vilket är mumma för journalister.


Men många möts av tystnad. Ingenting händer. Ingenting alls. Boken, berättelsen, som man levt så mycket för, hoppats så mycket på, blir knappt ens en dagslända på marknaden. Inte går det att leva på det heller. Förskotten är oftast skrattretande låga, om man inte är känd redan innan på något sätt.


Det är lätt att känna sig ensam, lurad.


Drömmar som grusas, fast de blivit uppfyllda.


Dagens bokmarknad: hysteriskt pengakåt, otålig och nervig. Författaren: mindre människa, mer varumärke. En boks livslängd allt kortare. Gamla meriter duger inte. Har du något nytt på gång? Vad handlar det om? Någonting med spänning? Någonting smaskigt privat? Skvallerbok från kändisvärlden – toppen, det blir kontrakt direkt. Du ställer upp på allt, inte sant? Tevesoffor, lekprogram, signeringar och uppläsningar på alla möjliga tillställningar. Ett chipsföretag vill sälja sin nya smak tillsammans med din bok. Tummen upp, va? Du kommer att skratta på vägen till banken.


Överdriver jag?


Nej, jag överdriver inte.


Ska vi gråta över detta? Sörja gamla goda tider där författaren fick vara både introvert och mediaskygg, eftersom boken i sig var det viktigaste?


Ska vi slåss emot den topplistementalitet som tycks råda överallt?


Ska vi bannlysa så kallade författare som inte ens skrivit sina egna böcker, men som säljer på sina namn?


Förlagen måste ju faktiskt tjäna pengar. Tjänar de inga pengar så kommer de definitivt inte att ge ut osäkra debutantkort framöver. Det blir totalstopp i romanproduktionsfabrikerna. Bara deckargiganter, kändisar med spökskrivare, chiklitdrottningar och ett fåtal Heliga (Augustprisvinnare och dylikt) får fortsätta publicera sig. Resten får ge ut på eget förlag, hoppas på webben och sätta sin tilltro till att den stora massan, läsarna, inte bara vill ha topplisteböcker, vilket såsmåningom kommer att leda till att den stora skutan The winner takes it all kommer att sjunka och ersättas av en massa små roddbåtar istället, såkallade välsorterade bokhandlare, som inte ens har någon topplista i butiken.


Nu låter jag som en gnällig bakåtsträvare. Och förresten: om ett stort chipsföretag frågade om de fick sälja min nästa bok tillsammans med sina chipspåsar för ett paketpris i varje supermarket i landet – skulle jag säga nej?


Ärligt talat: det skulle vara svårt att säga nej. Jag vill ju bli läst av så många som möjligt – varför inte också av de som köper chips och aldrig har hört talas om mig förut men nu ger boken en chans och faktiskt gillar det. Och jag vill tjäna pengar. Jag måste tjäna pengar.


Det är så fult att prata om pengar inom alla typer av konstnärskretsar.


Samtidigt pratas det pengar överallt inom bokbranschen nu. Det är bara vi författare som ska låtsas ointresserade av det. Särskilt vi som inte är storsäljande deckarförfattare och dylikt. Nej, då ska vi göra det för att vi brinner för konsten.


Måste man brinna upp för konsten?


Ta extraknäck för att ha råd att skriva, men inte hinna eller orka skriva eftersom de där extraknäcken tar knäcken på en?


Samtidigt, med allt detta – när man väl har debuterat och förhoppningsvis fått ett hyfsat genombrott – så kommer tomrummet. Man är inte längre ett ungt löfte. Man har redan blivit intervjuad lite överallt och därmed inte lika intressant när bok två och tre och fyra kommer. Man är plötsligt en i mängden. Recensenterna blir strängare och från förlaget hörs kanske uppmaningar om att skriva någonting annorlunda., ibland underförstått: någonting lite mer kommersiellt.

Nej, jag pratar inte om mig själv nu. Jag pratar om vad jag hört av kollegor. Vad jag vet om branschen.

Och just nu känner jag mig mest avvaktande, aningen skeptisk, till den omdaning som varit och är.

Kommer topplistehysterin att bli varaktig? Eller kommer mångfalden tillbaka?

Vilken roll har författaren framöver?

En människa som kan berätta. Som har någonting viktig att berätta.

Eller ett varumärke?

Eller både och?

Kan man vara både och?

 


Kommentarer
Postat av: Josephine

Det här satte ord på många av mina tankar kring bokbranschen. Jag har haft drömmar om att debutera som ung författare sedan jag var i yngre tonåren, men rädslan för tomheten och att behöva brinna upp för konsten är för stor för det ska bli något mer. Och nu är jag snart inte ung längre. Tänkvärt, det du skriver.

2010-02-13 @ 19:32:04
URL: http://eftertext.blogspot.com
Postat av: Lisa I

Ja, jag tror att man kan vara både och: både en människa som har något viktigt att berätta och ett varumärke. Som författare är du och dina böcker väl ditt varumärke? Precis som vi andra egenföretagare som säljer våra tjänster och prestationer i stället för en fysisk produkt.

Och vårt varumärke måste vi våga vårda; stå för den vi är och våra värderingar och behålla vår integritet i en tid av pengafixering. Hur mycket har jag råd att hålla på min integritet?



Hårdare lönsamhetskrav har gjort förlagsbranschen till ett ännu smalare nålsöga, vilket säkert stoppar många riktigt talangfulla författare från att ens debutera, och många tänkvärda ord från att publiceras i bokform. Den indirekta frågan är ju "är du lönsam, lilla vän". Det går illa ihop med att skriva för livet, så som många av oss gör.



Det känns ändå som om du lyckats behålla din integritet och det är verkligen glädjande. Hoppas att du får fortsätta så!

2010-02-14 @ 15:57:44
URL: http://lisaslivslust.blogspot.com
Postat av: Freddie

Precis som Josephine har jag också drömmar om att debutera, och har en hel del tankar kring hur det "egentligen" ser ut. Måste man skriva deckare för att få ge ut böcker numer? Det här inlägget formulerade mycket jag funderat på, och fick mig att försöka tänka längre, försöka se vad jag själv skulle göra. Det är svårt.



Kanske genomgår bokbranchen den "uppdelning" musiken gjort ett antal gånger; två vägar, en storsäljande och en småskalig, "indieväg". Kanske är det bara en reflektion av "kvartalsekonomin" som syns överallt annars. Jag vet inte, men det är intressant att fundera över.

2010-02-14 @ 22:41:40
URL: http://devilsadvocate.blogg.se/
Postat av: maria granberg

Jag tycker att det finns något trösterikt över bibliotek. Där får många fler böcker plats.

Jag kan inte tänka mig bättre avkoppling än att gå omkring i ett stort bibliotek och få låna hur många böcker som helst.

Lån på bibliotek har gjort att jag köpt/frågat efter författare jag tycker om i bokhandlar.

De böcker man verkligen tycker om vill man äga.



Det finns en relation mellan bok och läsare som inga varumärken, smarta förläggare eller marknad kan komma åt.

De kan inte komma åt vare sig läsaren eller bokens innersta rum eller själ.

2010-02-15 @ 19:04:49
Postat av: Fredric

Delar funderingarna, fast från andra sidan nålsögat. Men jag har bestämt mig för att inte bli bitter och sitta och svära på krogen. Att skriva är mitt liv. Utgiven eller inte. Men visst är det frustrerande när vilken B-kändis som helst kan kontakta en spökskrivare och få tillgång till en hel bokbransch när deras andra karriär börjat gå på halvfart. Nu leder vassa armbågar över talang med 6-3, men vi får väl se hur det går.

Bra blogg!

2010-03-01 @ 20:29:27
URL: http://kaffepappan.blogg.se/
Postat av: Barbro

Det där inlägget fick mig att fundera mycket på min egen framtid. Jag fick en bok utgiven för snart två år sedan som gick mycket bra. Som jag känner blev det lite av en succe, i mina ögon i alla fall. Nu håller jag på med nästa. Visst, jag är inte debutant längre. Kan inte en hoppas på att få kulturrådets stöd för att komma ut på alla bibliotek i Sverige. För det får ju bara debutanter.

Det blev ett riktigt mediadrev där några månader efter utgivningen men nu är det ganska tyst.

Tror och har också fått veta att många väntar på min nästa bok. Jag hoppas att jag sått ett frö hos många och jag vet också att jag har förlaget bakom ryggen. Vi får väl se vart det bär. Jag kan i alla fall inte göra något annat, för jag känner att skriva är som ett kall för mig.

Mycket bra blogg, det här!

2010-03-02 @ 01:39:45
URL: http://skogstrollettycker.blogspot.com
Postat av: Melinda

Intressant och välformulerat inlägg. Bra!

2010-03-14 @ 22:24:33
URL: http://www.metrobloggen.se/mindy
Postat av: Lina

Jag och några kompisar har läst din bok Janis den magnifika. Den är super grym. Vi kan inte sluta läsa den!



Du har inspererat oss till att börga skriva!



Du har skrivit en beroende frammkallande grymm bok och vi hoppas att de kommer mer ^^

2010-11-24 @ 10:10:58
URL: http://lnphotos.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0