Allt har ett slut

Jag började skriva den här bloggen eftersom jag såg det som en rolig grej. Ett sätt att komma mina läsare närmare. Ett sätt att få ur mig en massa vardagstankar som varken är dagbok eller professionellt skrivande utan något mittemellan.

Nu tänker jag ta en paus. Kanske för alltid. Kanske bara för en tid. Jag har tappat ork och lust för att blogga. Jag vill ägna all min kraft åt romanskrivande och det privata livet.

Men läs gärna mina gamla blogginlägg och gå in på min hemsida www.nilssonlind.com för uppdatering om nyheter och annat.

Kramar till er alla // Johanna


Kommentarer
Postat av: sandra

åhnej vad sorgligt. din blogg är underbar. men att ägna sig åt romanskrivande låter onekligen också bra. :) hoppas att du kommer tillbaka.

2010-06-06 @ 20:26:09
URL: http://yousoundsotwee.blogg.se/
Postat av: Evelina

Så tråkigt. Men dina ord finns ju kvar både här på internet och i böckerna. Jag vill bara säga att du är min favoritförfattare. Du och Jonas Gardell.

Kram.

2010-06-06 @ 20:40:10
URL: http://evelinamaria.devote.se
Postat av: La vie et moi

Det var en tråkig nyhet på en för mig tråkig dag. Men låt oss inte sörja utan i stället gå ut i verkligheten och trivas och duga och ha det bra på vårt sätt.



Lycka till med dina (sic!) författarskap, det ska bli spännande att läsa vidare i dina böcker.

2010-06-06 @ 22:39:14
URL: http://lavieetmoi.blogg.se/
Postat av: Kem

Hej Johanna!



Det är en sak jag vill att du ska veta. Jag fick "Rebell med frusna fötter" i julklapp för några år sedan. Då hade jag inte läst speciellt mycket och tyckte mest litteratur var slöseri med tid. Det förändrades kan jag säga. Nu är jag själv nästan författare (debuterade förra året). Så det jag vill ha sagt är: Tack Johanna för att du genom din bok inspirerade mig och tvingade mig att utmana mina föreställningar. Kanske ses vi på någon bokmässa i framtiden!



Kram Kem

2010-06-07 @ 01:39:45
Postat av: betty

Hoppas du börjar blogga igen!

kram Betty

2010-06-08 @ 21:44:47
Postat av: jmf

det var tråkigt att läsa! jag har verkligen gillat din blogg för den har känts så okonstlad. men det är ju vettigt att ta en paus om du känner så! :)



men kanske att du hinner svara på en fråga som jag haft länge men hade tänkt spara tills efter jag läst boken. jag har nämligen läst OM din bok "jag är leopardpojkens dotter", men jag har inte läst den - än. tänkte göra det nu i sommar!



min pappa är också missionärsbarn, född i Sydafrika där mina farföräldrar var missionärer i mitten/slutet av 40-talet, början på 50. min farfar har jag aldrig träffat och farmor dog när jag var 9, så jag har aldrig lärt känna någon av dem. det finns däremot väldigt mycket kvar, fotografier, brev, dagböcker, liksom fastrar som minns en del. (min pappa var bara två år då de flyttade tillbaka till Sverige, och han har heller inget särskilt intresse för sin historia (vilket ju jag tycker är synd eftersom jag vill veta mer)) och jag har någon liten dröm/fantasi om att på något sätt skriva något om hela deras resa till/i/efter Afrika.



men hur förhåller man sig till det? hur gjorde du när du skrev din "släktroman"? jag känner ju som sagt inte mina farföräldrar, men jag har börjat närma mig dem genom brev osv. vad behöver man vara beredd på och hur beter man sig för att inte vinkla historien till något som den kanske inte är, bara för att man själv vill? (det är väl iförsig charmen med skönlitteratur, man får ändra/lägga till/ta bort) men ändå.



det blev ett långt inlägg det här. och kanske blev det ganska rörigt också. men ja... hur tänkte du när du skrev din bok?



tack för många intressanta blogginlägg under tiden du bloggat! :)



/Johanna

2010-06-09 @ 20:43:38
URL: http://jmf.blogg.se/
Postat av: Bea

Johanna du är så otroligt begåvad. Du skriver med en äkthet och känslighet som är ovanlig. Min favorit är "De i utkanten älskande".

2010-08-17 @ 08:37:12
URL: http://beatricewahlberg.wordpress.com
Postat av: Daniel

Hej,

jag har läst din blogg från och till sen den startades. Nu var det ett tag sen och till min förvåning så har du slutat blogga. Lite synd. Vet inte om du minns mig, men jag kommenterade ganska mycket här ett tag och du undrade när jag skulle publicera något jag skrivit. Minns bara att jag blev så glad när du skrev så. Och nu verkar det som om jag ska ge ut en grej, fast inget är säkert. Ville bara tacka för den pepp dina kommentarer gav den där gången. Och tack för dina böcker. Och så.



Kram

2010-08-24 @ 09:58:04
URL: http://journal.danielized.net
Postat av: amanda jonsson

Det är en sak som jag undrar:

Varför du blev författare, vad fick dig att vilja bli det?



2010-12-08 @ 17:09:50
URL: http://amandamjonsson.blogg.se/
Postat av: Lisa

Hoppas du fortsätter blogga

Postat av: annsoh

Nu kör jag igång dagens blogg! Gå in och anmäl dig! Du har chansen att bli dagens blogg varje dag! :D

2011-02-22 @ 18:57:20
URL: http://annsoh.blogg.se/
Postat av: annsoh



Nu kör jag igång dagens blogg! Gå in och anmäl dig! Du har chansen att bli dagens blogg varje dag! :D

2011-02-27 @ 19:20:21
URL: http://annsoh.blogg.se/
Postat av: Frida

Det var tråkigt att höra, hoppas du börjar blogga snart igen

2011-04-28 @ 11:13:53
URL: http://sms-lan-utan-uc.blogspot.com/
Postat av: lina

hej.

jag vet inte om du fortfarande går in på din blogg och läser kommentarerna, men jag känner att jag måste skriva.



när jag var 13 hamnade jag lite snett. min värld vändes upp och ner och det var ständigt kaos i mitt bröst. jag var antingen helt lyrisk eller ett litet knyte som bara grät och hyperventilerade. jag tappade min identitet (som många i den åldern) när jag försökte passa in. några år senare insåg jag att jag inte ville hämma mig själv på det viset. jag hittade dina böcker: hon går genom tavlan ut ur bilden och flickan som uppfann livet. läste dem, om och om igen. jag började skriva, bröt upp med mitt dåliga umgänge - men kaoset inom mig var kvar. det kändes som att jag var galen. ju äldre jag blev desto mer skämdes jag och desto fler personer tryckte jag undan från mitt liv. det har inte bara hänt en gång att jag bråkat sönder förhållanden för att ändå stå där helt förtvivlad när de inte orkar med mig längre. ingen kunde hantera mig och mitt sätt att hantera känslor, inte ens jag.



nu är jag inne på mitt tjugofemte år och har först nu, efter 12 års lidande, blivit diagnostiserad med borderline. en månad efter min grundliga undersökning så såg jag "fråga doktorn" där du var med. och blev hoppfull. och kände igen mig i något du sa: det är som en lättnad att veta vad det är som skapar alla extrema känslor. att veta att det, för mig (just nu, innan jag får behandling) är "normalt" att balla ur. jag har inte sökt fel på samma sätt den senaste månaden. förut ville jag alltid veta VAD det var som var fel, för någonting måste ju vara fel när det känns som att man går sönder, exploderar inombords eller hur?



jag hoppas att det är bättre för dig nu. jag vet inte varför jag skrev. dels ville jag väl berätta att du var en inspirationskälla för mig när jag gick igenom en tuff period i tonåren men också att jag fortfarande ser dig som en inspirerande person.

2012-01-19 @ 20:58:35
Postat av: mariam

jag läser svenska B som andra språk. jag har muntligt framförande om en författare, jag har valt dig men problemt är att jag inte har fått tillräckliga informationer om dig så jag undrar om jag får intrvjua dig??

2012-03-28 @ 00:13:21
Postat av: Hanna Andersson

Slutar en börjar en annan:



http://bookie.bokhora.se/

2012-04-20 @ 16:47:12
URL: http://bookie.bokhora.se/
Postat av: Amanda Sandström

Hejsan Johanna!'Jättefin blogg!
Jag tänkte fråga om du skulle ha lite tid över att kolla på någonting som jag har skrivit?
Jag har nämligen lagt ut lite delar på "Kapitel 1" från en roman som jag håller på att skriva. Skulle bli superglad om du skulle vilja läsa och kanske kommentera?
Kram Amanda
http://www.kapitel1.se/amanda-sandstrom/korpens-sista-onskan3

2013-03-05 @ 12:18:38
Postat av: Angelica

Hej Johanna. Jag hoppas att du någon gång kommer in och kollar dina kommentarer, även om du inte längre fyller den här bloggen med dina ord.

Jag har nyss hittat dig. Dina böcker och historier. Jag vill bara berätta att du är helt fantastisk, det är länge sedan en författare rört och berört mig så djupt som du gjort. Och det säger en hel del, med tanke på mängden böcker jag konsumerar varje vecka. Du är Speciell, ditt uttryckssätt är vackert och dina böcker är betydelsefulla.

Jag skulle så gärna kontakta dig privat, men vet inte hur jag ska gå till väga. Det känns som om jag känner dig, vilket är så konstigt, eftersom jag bara är en i mängden av dina läsare. Du har ingen aning om att du genom Hanna berättat min historia, och så många andras. Igenkänningsgraden i böckerna om Hanna var så hög att jag stundvis måste lägga boken åt sidan och fokusera på andningen, när minnena blev för starka.

Det är helt otroligt att jag inte förrän nu, som 20-åring, stöter på dina böcker. De borde vara obligatoriska, varenda en av dem. Jag läser orden om och om igen, tagen av hur du formar dem till meningar, skapar egna strukturer. Det är passion. Tack, tack, tack, tusen tack, och mer därtill, jag kan inte tacka dig tillräckligt.

Hoppas så att du har det bra.

2013-05-17 @ 22:00:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0