Fredag igen - och sommaren knackar visst på dörren

Knäpptyst hus. Maken jobbar. Styvbarnen drog i morse för sin mamma-vecka. Jag skulle bli snurrig i huvudet om jag hade det som de, men de är vana, har ju haft det så länge, och de har ju hela tiden varandra de där två (Piff och Puff kallade jag dem förut, men nu börjar de bli för stora för det).

Jag sitter i köket. Skrev uppe i mitt arbetsrum i morse, men ibland behöver jag miljöombyte. Jag flyttar mig från skrivbord till fåtölj till säng till köksbord, till soffan i vardagsrummet och sedan upp till mitt skrivbord igen.
Jag - rastlös? Nej nej. Vem kan väl tro det?

Bredvid mig ligger ett manus som ska redigeras. Jag har lite brådis då förläggaren för mina ungdomsromaner bör ha manus ett par veckor innan hon går på semester, för att hinna fatta beslut innan vi säger bye bye. Alltså bör jag lämna manus senast i mitten av juni. Men det ska väl gå.

Jag har massor med nya romanidéer inne i huvudet också - bultande, pockande, alla med olika språk och ton i sig, och ibland rätt så irriterande (eftersom jag har så lite av handlingen klar för mig, eftersom jag inte har bestämt mig för vem som ska heta vad, eftersom jag inte har ansikten för alla - jag söker ansikten på stan, i fotografier, i tidningsartiklar, när jag tittar på teve, på reklamaffischer... överallt. Namn söker jag bland dödsannonser och på kyrkogårdar, eller stjäl namn av personer som det skrivs om i olika artiklar. Det händer också att jag snor journalisternas namn. I hopp om att få till lite rappa journalistdialoger, och kanske blir bättre med ens på att göra research...). Ja, och så väntar jag på svar från ett förlag. Bör komma nästa vecka. Och jag ser en rykande färsk bok av mig ute i handeln nu (Amanda Linds bok. Dvs min). Och så en nästan lika färskt rykande. (Johanna Nilssons bok. Dvs bara Johanna Nilssons. Amanda Lind har inte med den att göra!)

Såg idag människor i en strid ström ute på stan, passera varandra, för att kanske aldrig mer ses. Troligtvis aldrig mer ses. Så märkligt, med alla dessa själar - och så få av dem man känner!

Jag undrar hur många människor som samlar på facebookvänner. Som blir besatta av tanken på att slå rekord. Som inte hinner umgås med "vanliga människor" eftersom de är uppkopplade dygnet runt på Facebook.

Jag är ingen moståndare till ny teknik. Det går liksom inte att hejda teknikens framfart, så vi får snällt ta till vara dess möjligheter på bästa möjliga sätt. Och förhoppningsvis slippa missbruka den. Även om en och annan alltid fastnar.

Nu ska jag njuta av min ensam-fredag. För jag behöver verkligen ensam-ensamhet emellanåt.
Ska gå igenom några sidor till bara, innan jag har gjort mitt för dagen.

Och ja - jag plockade liljekonvalj i skogen idag! De luktar så ljuvligt!


Min pseudonym Amanda Lind

Här min hemlighet som jag gått och burit på jättelänge nu.

Att jag har skrivit en spänningsroman under pseudonymen Amanda Lind.

Boken heter "Francys evangelium" och handlar om den kvinnliga maffiabossen Francy, som bor och verkar i Stockholm. Ni kan läsa mer om boken här: http://www.formabooks.se/Bocker/Bokpresentationssida/?articleId=5990

Det finns många skäl till att jag valt att skriva den här boken under pseudonym. Viktigast är att jag fick en förfrågan, via min agentur, om jag ville skriva undre pseudonym för Damm förlag. Jag funderade och tackade ja, eftersom jag länge sneglat på spänningsgenren. Sedan började jag leta efter Berättelsen. Och Francy dök upp. Och jag blev... fascinerad av henne.

Nu, idag, släpps boken. Jag har ingen aning om hur det kommer att gå. Men jag är glad över att jag vågade göra det.

Jag kommer att fortsätta skriva under två namn framöver, mina "vanliga" romaner under namnet Johanna Nilsson och spänningsromanerna under namnet Amanda Lind. En Johanna Nilsson-roman är redan klar - jag väntar bara på reaktioner från förlag och agentur. I skrivande stund ägnar jag mig åt en ny ungdomsroman. Och så planerar jag att skriva nästa bok om Francy framåt höstkanten. Tre böcker är planerade i serien som går under namnet Sthlm Red.

Här är länk till Amanda Lind-bloggen: http://amandalindforfattare.blogg.se/



Fotograf: Lars Trangius

Kramar från maffiaförfattarinnan!!!!


Tankar

Mjölkvitt huvudvärksljus som dränker världen. Jag kisar också fast jag drar ner persienner och gardiner. Periodvis är jag extremt ljuskänslig.
Nyplanterade penséer i vår mini-trädgård.
Balkongens krukor gapar tomma, jag ska leta fram jord och frön åt dem.
Imorgon: möte med en vän jag längtat efter att träffa länge. Vi är extremt olika, men ändå, djupt inuti, själsfränder. Hon var en av de som höll mig i handen när helvetet bröt ut för två år sedan, i mitt inre. Det är jag henne evigt tacksam för.
Idag ensamdag hemma. Styvbarnen är hos sin mamma. Maken jobbar på krogen och kommer hem först när natten är här.
Nya ungdomsromanen jag börjat skriva, flyter på lätt, rätt. Språket: poetiskt, nästan lite magiskt ibland. Förmedlat genom en tonårskilles ögon.
Fina ord från min redaktör, via mail, på W&W häromdagen. Lycka och stolthet genomfor mig. Väntar nu besked från andra, som ska läsa. Jag har ju ingen ny förläggare där än, så det är andra som får ta ställning. Men min redaktörs ord väger tungt.
Annars: har haft grym rampfeber inför de två föreläsningar jag gjorde i förra och förrförra veckan. Mådde illa dagen innan, ville gömma mig, fly. Jag ifrågasätter rätt ofta detta med att jag flänger runt och föreläser. Tänker att det är för tufft för mig. Att kastas från skrivar-ensamheten, till den ensamma som står och pratar framför en publik. Ibland får jag inte ihop det, de där två rollerna. Men sedan, när jag väl är på plats, när jag står där, när jag pratar, då släpper all nervositet och jag njuter faktiskt, eftersom jag - som de flesta - har ett bekräftelsebehov, och eftersom jag känner att jag når ut, att jag blir lyssnad på, tagen på allvar,
och eftersom jag också  har lite teaterapa inom mig. Men rampfebern, som rent konkret yttrar sig som kraftig ångest, är verkligen vidrig. Jag måste försöka ta itu med den på något sätt. Men hur? Tips, någon?
Ska fortsätta skriva nu, på min ungdomsroman. Hade ett pass i morse. Men vill hinna med lite mer idag, innan tröttheten kommer, innan kreativiteten kräver vila.

Glad första maj!

RSS 2.0