Fredag igen - och sommaren knackar visst på dörren

Knäpptyst hus. Maken jobbar. Styvbarnen drog i morse för sin mamma-vecka. Jag skulle bli snurrig i huvudet om jag hade det som de, men de är vana, har ju haft det så länge, och de har ju hela tiden varandra de där två (Piff och Puff kallade jag dem förut, men nu börjar de bli för stora för det).

Jag sitter i köket. Skrev uppe i mitt arbetsrum i morse, men ibland behöver jag miljöombyte. Jag flyttar mig från skrivbord till fåtölj till säng till köksbord, till soffan i vardagsrummet och sedan upp till mitt skrivbord igen.
Jag - rastlös? Nej nej. Vem kan väl tro det?

Bredvid mig ligger ett manus som ska redigeras. Jag har lite brådis då förläggaren för mina ungdomsromaner bör ha manus ett par veckor innan hon går på semester, för att hinna fatta beslut innan vi säger bye bye. Alltså bör jag lämna manus senast i mitten av juni. Men det ska väl gå.

Jag har massor med nya romanidéer inne i huvudet också - bultande, pockande, alla med olika språk och ton i sig, och ibland rätt så irriterande (eftersom jag har så lite av handlingen klar för mig, eftersom jag inte har bestämt mig för vem som ska heta vad, eftersom jag inte har ansikten för alla - jag söker ansikten på stan, i fotografier, i tidningsartiklar, när jag tittar på teve, på reklamaffischer... överallt. Namn söker jag bland dödsannonser och på kyrkogårdar, eller stjäl namn av personer som det skrivs om i olika artiklar. Det händer också att jag snor journalisternas namn. I hopp om att få till lite rappa journalistdialoger, och kanske blir bättre med ens på att göra research...). Ja, och så väntar jag på svar från ett förlag. Bör komma nästa vecka. Och jag ser en rykande färsk bok av mig ute i handeln nu (Amanda Linds bok. Dvs min). Och så en nästan lika färskt rykande. (Johanna Nilssons bok. Dvs bara Johanna Nilssons. Amanda Lind har inte med den att göra!)

Såg idag människor i en strid ström ute på stan, passera varandra, för att kanske aldrig mer ses. Troligtvis aldrig mer ses. Så märkligt, med alla dessa själar - och så få av dem man känner!

Jag undrar hur många människor som samlar på facebookvänner. Som blir besatta av tanken på att slå rekord. Som inte hinner umgås med "vanliga människor" eftersom de är uppkopplade dygnet runt på Facebook.

Jag är ingen moståndare till ny teknik. Det går liksom inte att hejda teknikens framfart, så vi får snällt ta till vara dess möjligheter på bästa möjliga sätt. Och förhoppningsvis slippa missbruka den. Även om en och annan alltid fastnar.

Nu ska jag njuta av min ensam-fredag. För jag behöver verkligen ensam-ensamhet emellanåt.
Ska gå igenom några sidor till bara, innan jag har gjort mitt för dagen.

Och ja - jag plockade liljekonvalj i skogen idag! De luktar så ljuvligt!


Kommentarer
Postat av: Maria

Nice sida! Hur länge har du haft din sida?

2011-07-13 @ 00:44:23
URL: http://djurförsäkring.net

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0